Sven Estridsen (egentligen Ulfsön) var son till Ulf Torgilsson, jarl i Skåne, och Estrid Svendsdatter, dotter till kung Sven Tveskägg. Han blev utsedd till jarl i Danmark av Magnus den gode när Magnus blev kung 1042, men kom redan året efter i konflikt med kungen, då han gav sig själv kungatitel. Efter flera års stridigheter, segrade till slut Sven och blev ensam kung 1047, då Magnus plötsligt dog efter en ridolycka, bara 24 år gammal. Sven var gift tre gånger; först med Anund Jakobs änka (Gyda/Gunhild Svendsdatter), sedan med hennes dotter (Gyda/Gunhild Anundsdotter). Tredje äktenskapet var med en rysk furstinna (Ellisiv/Elisaveta Yaroslavna), dotterdotter till Olof Skötkonung och änka efter Harald Hårdråde, som hade stupat i slaget vid Stamford Bridge i ett försök att inta England 1066. Sven dog efter en ganska lång regering i Sudethorp (Soderup) i södra Jylland den 29 april 1076, 57 år gammal.
Det var dock för alla sina kvinnoaffärer vid sidan av som han skulle bli (ö)känd. Sven fick åtminstone 20 barn, varav fem söner efterträdde honom i tur och ordning som kungar. Alla barn utom en son, som dog ung, sägs ha varit oäkta, dvs. med olika frillor (älskarinnor). Det har sin förklaring, eftersom alla hans giftermål var med nära släktingar, som kyrkan (bl.a. biskop Egino) motsade. Myntmästaren till det här myntet, präglat omkring 1049, är Wulf(c)et(l) (Ulfkettil, Ulfkil), som kan vara den Ulfkil som lämnat efter sig en gångkäpp i Lund med sitt namn inristat i runor (finns att beskåda på Kulturen i Lund), och är möjligen sonson till Wulfcetil (Ulfkil), earl av Lincoln och Wulfhilde, dotter till Englands kung Aetelred II (985-1016). Myntet har dels engelsk förebild (denna sida) och bysantinsk förebild (andra sidan). Myntet är stampidentiskt med ett mynt i Historiska Museets samlingar i Lund (LUHM). Sven var mycket kyrkligt aktiv och delade 1060 in Danmark i nio stift. Motstridigheter mellan den anglosaxiska och den tyska kyrkan, gjorde att han delade in Skåneland i två stift och lät bygga de första domkyrkorna av sten i Lund och Dalby. Östra Skåne (med Simrishamn), Blekinge och Bornholm hörde till Dalby stift, med den energiskt missionerande Egino från Bremen som biskop. Det ansågs dock onödigt med två så närliggande stift, så när Lunds engelske biskop Henry (Henrik) avled 1066, slog man ihop stiften och Egino flyttade till Lund.
/Ulf Danell
Österlens Museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar