Det här myntet har använts som en s.k. "mjölkapenning" på gården Fridhem (Rörum nr. 5) så sent som i början på 1900-talet. Det var daglönearbetarna på gården som fick betalt med sådana här mynt för att de inte skulle använda sin lön till sprit och tobak. Mynten var sedan 1820 inte längre gångbara i den svenska cirkulationen, utan gällde bara på gården Fridhem som ett slags polletter, som arbetarna kunde lösa in mot nyttiga matvaror och annat. Myntet är, tillsammans med 56 liknande, donerat till muséet av Gunnel Diab, vars mormor själv mindes hur pengarna hade använts i sin barndom.
Den 31 maj 1749 övernattade Carl von Linné på gästgivaregården i Rörum. Kanske har han hållit detta mynt, präglat 1747, i sin hand? Han besöker en gård i Rörum och i sin dagbok skriver han: "Stuvorna här på orten hava innantill horisontellt tak med fönster på södra sidan. Ett stort tjockt ekebord står tvärs för framväggene. Bänken emellan bordet och främsta väggen kallas frambordsbänken; på norra sidan är norra och på södra södra bänken liksom i Småland; alla desse bänkar äro uppfyllde med halm, alnshöga samt täckta med långa dynor eller västgötatäcken, på vilka folket ligger om nätterna och sitta om dagen, som sällan hava någon stol i stuvan, ej eller någon annor säng. I det ena bortra hörnet av stuvan är ugnen, uti vilken om vintertiden dageligen eldas, då röken går ut genom dörren, ty här brukas ingen skorsten, och glöden efter eldningen utsopas på lergolvet emellan några stenar jämte ugnen. Således bliver här mycket hett med ganska mäktig värma.
I andra hörnet, på andra sidan om dörren, äro hyllor för kökssakerne. Tallrikarna, som här brukas, äro långa smala hyvlade bräder, så att vardera sådan tallrik räcker till för alla, som sitta på en sida vid bordet. Alla husen, som höra till mangård och ladugård, hänga tillsammans i Skåne omkring en fyrkantig gård, så att icke en hund slipper ut eller in, när porten är stängd, mycket mindre oartigt folk; men däremot, då eldsvåda här yppar sig, måste vart hus i gården stryka med. Gästkamrar, såväl som andra kamrar här på landet, äro utan spis, utom själva stuvan, där ugnen är antingen i bortra vrån eller eldstad i förstuvan. Inga andra golv äro här än lergolv, så att den, som här nödgas resa om sena hösten eller vintertiden, saknar mer än mycket de sköna eldbrasor och varma rum, som stå enom till tjänst ovanför slätten. Dunbäddar brukas här till sängtäcken i alla sängar, så besvärliga om sommartiden som gagneliga om vintern."
/Ulf Danell
Österlens Museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar