Sieg Klick

Carlssons Foto på Järnvägsgatan i Simrishamn, en av minst en fotograf och fotohandlare i var och varannan liten ort åtminstone in på 1980-talet. Förutom att ta ett och annat porträtt, vad sysslade egentligen alla dessa fotoaffärer med? Svaret är förstås att de sålde kameror, film och andra tillbehör, framkallade och kopierade, och allmänt servade alla glada amatörer som ”knäppte kort” i den fördigitala tidsåldern.
George Eastman, mannen bakom Kodak, uppfann inte som det ibland påstås kameran men han var definitivt den som lyckades lansera fotografin på bred front, och då huvudsakligen riktat mot en amatörmarknad – det vi idag skulle kalla en hobby – med säljande deviser som ”Ni trycker på knappen – vi gör resten”. I konungariket Sverige slog amatörfotografin genom stort runt sekelskiftet 1900; det bildades föreningar, det skrevs handböcker och det gavs kurser – ofta i de lokala fotoaffärernas regi.

Fotar gör man med fördel utomhus, vilket gjorde att kameran ofta och gärna följde med på de under den här tiden så populära naturvistelserna – här i våra trakter framförallt på stranden eller vandrandes i bokskogen. Att befinna sig i naturen betraktades vid den här tiden som någonstans i sfären motion, sport och även andlig rekreation. Trenden var ett resultat av den Nietzscheanska vitalismen där normen var en hälsosam och (fysiskt och mentalt) stark och förstås nationalistisk övermänniska, en stolt, svårimponerad, idrottsdyrkande naturalist. Inspirerad av motsvarande tyska rörelse blev nakenheten en viktig parameter framförallt bland sundhetssträvande män. I och med nakenheten snarast förstärktes uppdelningen mellan män och kvinnor, varför umgänget ibland hamnade i gränslandet mellan det homosociala och den fortfarande illegala homoerotiken. Det mer promiskuösa badlivet där båda könen glatt badade tillsammans uppstår till en moralisk omvärlds förskräckelse först ett par decennier senare, och har då föga med det sundhetsivrande idealet att göra.

Den ständigt närvarande kameran gjorde att det uppstod en offentlighetskultur inom rörelsen, där det handlade om att både betrakta och att samtidigt bli betraktad – faktiskt inte helt olikt nutidens online-voyeurism. Amatörfotografins viktiga roll inom rörelsen blir särskilt tydlig när man betänker att det i decennier diskuterades om fotografi skulle anses vara en sport. Det blev den i och för sig inte, men däremot blev ju idrottande kroppar populära som motiv. I tidningar som Hälsovännen och Ny tidning för Idrott publicerades reportage som visar mer eller mindre adamitiskt klädda (d.v.s. nakna) natur- och idrottsdyrkare kollektivt utövandes sin ideologi. På vissa håll – ännu vanligare på kontinenten men för all del även här – tydliggjorde man sin distans från samhället genom att hålla till bakom avskärmande plank eller murar, i anläggningar som kunde rymma både bassänger, hopptorn och bastubad. Många av de tidigare varmbaden blev från början byggda just för detta ändamål.

Om nu någon tycker att detta människoideal liknar det som nazisterna höll sig med, så tycker man helt rätt. Den sociokulturella delen av både tysk och svensk nazism är i stort sett den som beskrivits här ovan – och jodå, de facto var Adolf Hitler både Nietzsche-anhängare, sundhetsivrare och flitig amatörfotograf!

/Marcus Marcusson
Österlens Museum