SÄRKEN FÖRST

När Carl August Ehrensvärd reste land och rike runt under slutet av 1700-talet skrev och tecknade han hela tiden. Han var intresserad av det mesta och beskrev bland annat kläder och människor han såg.
Som boende under en period av sitt liv hos svärmor på Tosterups slott upptäckte han att södraste Skåne var den enda plats man kunde trivas på i Sverige. Han skriver: "Skånskan sir då något ut för ögat igenom en slags mycken mat och mycken lättja och mycket kläder, men Halländskan sir ut som fan - men alltid står hon och stickar."

"Särken först" skriver Carl August till en akvarell han gör under sin resa till Italien. Och SÄRKEN FÖRST har vi kallat vår nya utställning om kläder och människor som öppnar på skärtorsdag på museet.

Vi valde kläder som tema för den nya basutställningen och inte textilier i allmänhet. Kläder berör alltid oss på något vis. Kan irritera och provocera. Att klä sig bekvämt eller "rätt" kan kännas tryggt. Nu kan man inte säga att allmogen precis utmanade med sitt sätt att klä sig. Här prövades inga gränser - ju mer traditionellt desto bättre. Normen var given även om variationer fanns.

Men utställningen berättar inte bara allmogens historia. Tidsperspektivet är 1700-talets slut till 1970-tal och den röda tråden är berättelser om kläder och människor. Och berättelserna är många.



Särken först- Sophia Callmer har tagit
foton till utställningen

 En kvinna i Rörum mötte vargen på Skallehöjbjer kastade av sig sin skinnkjol på en buske som växte där. Vargen blev rädd och försvann och kvinnan sprang vidae i bara särken. Skinnkjolen eller röepälsen som den kallades var en livkjol sydd av infärgat fårskinn och röd eller mörk vadmal. Ofta med vackert utsirade mönster och initialer i skinn på framsidan av kjolen. I Rörums-montern har vi också placerat en hundskinnsmössa från byn. Eller är den av vargskinn?

Lillemor Saether bodde på Månstorps gård vid Komstad och sina sista år i Simrishamn. Hon var passionerad klädsamlare och hade köpt de flesta av sina kläder i Minneapolis, USA där hon bodde och var knuten till universitetet. Hon skänkte sina kläder till museet med noggran beskrivning om var hon köpt och burit varje plagg.

På fastlagsmåndagen gick hamnfogden på Baskemölla omkring i sträddena och tutade i byahornet. 1869 hette han Tufve Bengtsson. Han är klädd i gula knäbyxor av skinn och har långa vita strumpor med brokiga strumpeband. En vit linneskjorta ser man sticka fram ovanför byxorna, för vadmalströjan är så kort. På huvudet bär han en röd och stickad toppluva med tofs. Så var man alltså klädd på fiskelägena - det vill säga precis som i byarna.

Gull-May Håkansson föddes 1936 i Ö Tommarp. Hennes far var skräddarmästare Emfrid Håkansson och när han hade tid gick han emellan och sydde kläder till sin dotter. Hela garderoben finns bevarad i museets samlingar liksom delar av skrädderiets verktyg.Den gången fanns det 4 skräddare bara i Tommarp. Gull-May minns att hon fick hönsskit på den rutiga klänningen vid ett besök hos sin morbror och att hon trots att hon var skräddardotter fick bära samma examenskläder fler år i rad.

På skärtorsdag öppnar utställningen och det är journalisten och författaren Rolf Gustavsson som inviger. Han är född i Simrishamn men även i hans släkt finns skräddare. Rolfs farfar var skräddare i Hammenhög. Till invigningen serverar vi skärtorsdagskål. En gammal traditionell rätt som tillagades som en soppa av allt grönt som hunnit komma ur jorden till påsk. Idag ska vi tillaga den själva för första gången så jag kan ännu inte säga om det är besöket värt att komma för kålens skulle. Resten kan jag dock garantera för.

Lena Alebo