Ett rejält våffeljärn

Varför firar vi våffeldagen?

I evangelierna berättas att ärkeängeln Gabriel steg ner till Maria för att berätta att hon skulle föda Guds son nio månader senare. Dagen kallas därför i den kyrkliga kalendern för Marie bebådelsedag. I kristna länder har dagen firats åtminstone sedan 600-talet. Den infaller den 25 mars, nio månader före juldagen då Jesus sägs ha fötts. Fram till 1953 var Marie bebådelsedag en röd dag i den svenska almanackan. När helgdagen det året avskaffades, flyttades det kyrkliga firandet av jungfru Marie bebådelsedag till den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars. Det icke kyrkliga firandet av Marie bebådelsedag/vårfrudagen ligger dock kvar den 25 mars.

I bondesamhället inledde vårfrudagen, (som i Skåne tidigare hette fruedag), en period med intensivt vårbruk, dagen markerade övergången mellan vinter och vår. Enligt traditon skulle en del sysslor på gården vara klara och andra skulle påbörjas. Det finns lite olika seder i vårt land kring denna dag, men i södra Sverige var dagen början till den så kallade vårfrudagsräppen, då man började räkna veckorna fram till midsommar baklänges. ”Di sas osse att hunt vär de va po räppardan, sunt vär bli de po rästen au räppen”.  Dessutom sa sägnen att om det frös natten till den gamle vårfrudagen så fryser det 40 nätter å rad. Oavsett vilken sed/tradition man nu hade gick de alla ut på att hälsa sommarhalvåret välkommet.

Ett rejält våffeljärn ur samlingarna.

 

Våfflor har medeltida anor, men då gjordes de ytterst sällan av vitt mjöl utan likheten syftar mer till brödets form. Moderna våfflor är i likhet med semlan ett arv från sent 1800-tal. Våfflor tillhörde inte något vardagsbak då ingredienserna smör, vitt mjöl, ägg, vispgrädde och sylt var lyxvaror för de allra flesta i det svenska bondesamhället. Enkla våfflor bestod bara av mjöl och vatten, men just på våren kunde man unna sig lite extra lyx då hönsen hade börjat värpa efter vintern och korna började ge mjölk igen.

Rent språkligt sett har ordet ”vårfrudag” ombildats till ”våffeldag” (”Säg vårfrudagen flera gånger på raken så låter det som våffeldagen”). Detta gjorde att vi i Skåne ställde oss lite frågande till våffelätandet, "Vårfrudagen" hette "Fruedag" här från danskan, och påminner inte språkligt om våfflor på samma sätt.

Då jag under vintern varit i Valfiskens källare och dokumenterat föremål från Gislövs smidesmuseum, fann jag detta fina gamla våffeljärn som användes på vedspisen. Tyvärr vet vi inte just detta järns historia men på locket står ingredienserna till smeten på danska så järnet är förmodligen tillverkat i Danmark och av smetens storlek har det kanske använts i någon typ av storkök eller på en större gård.

/Lotta Persson, Österlens museum

 

Vårfrudagsräppen = ett fjärdedelsår, som börjar på vårfrudagen och slutar på midsommar.

Källa: Nordiska Museet, Wikipedia, Lunds univ.folkminnes arkiv