Men sen har vi den reflexiva nostalgin och det är den som vi
kanske ägnar oss åt mest. Den när man ser tillbaka och reflekterar över att då
var det en annan tid, en annan plats med andra värderingar, livet var
annorlunda, gränserna var dragna annorlunda då. Vi kanske tycker det är synd
att saker och ting förändrat sig, kanske till det sämre, men vi vill inte
återgå till det gamla ändå. I den reflexiva nostalgin finns en acceptans för
att tiden går och att saker förändrar sig. Den reflexiva nostalgin är sällan så
politiskt laddad som den restaurativa nostalgin.
Men många gånger när vi ser på föremål och platser som ger
oss nostalgi – vad är det då vi längtar efter? Är det inte den tiden då vi
själva inte visste vad som komma skulle, den oskuldsfulla tiden, ofta barn- och
ungdomsåren. Då framtiden var en utopi och fylld av löften. Nostalgi är alltså
en paradox: det är ett bakåtblickande som längtar efter en tro på framtiden och
nuet blir på något sätt betydelselöst, en dystopi. Ja, funderingar över känslor
gör oftast att man kan försvinna bort i djupa filosofiska tankegångar som oftast
slutar med frågeställningen: Vem är jag nu och vad är nu? Och frågan vi ställer
oss här på museet är: Vad representerar vår tid och vad är Österlen? Den frågan
vill vi gärna ha hjälp med att besvara.
Välkomna med Era funderingar!
Oline Sörensen/ Antikvarie
Simrishamn på den gamla goda tiden. Ur fotoarkivet på Österlens museum. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar