Julen - en farlig tid

Ja,det kunde väl vara en rubrik i vilken dagstidning som helst vid den här tiden på året. Tankarna går till väglag, alkoholkonsumtion, fet mat och bränder orsakade av obevakade stearinljus. Julångesten kan också komma sig av tvungna och isolerade sociala situationer. Nu ska familjen samlas inom fyra väggar under några inaktiva och traditionstyngda dagar. Det är väl lite som förväntan på semestern. Måtte nu vädret bli vackert och flygbolaget inte gå i konkurs. Men framförallt blir de många dagarna tillsammans, om det så gäller jul eller semester, ett bevis på hur det står till med den äktenskapliga lyckan och hur lyckliga och lyckade vi egentligen är.

Tycker ni jag är en pessimistisk glädjedödare? Då kan jag bara till mitt försvar säga att rädsla och lite svartsyn i juletid, ur ett kulturhistoriskt perspektiv, är helt på sin plats.

Julen vid 1800-talets mitt var en tid av ständig oro och upprepade ritualer för att undgå faror av diverse slag.Kors i öltunnan för att slippa kommentarer från släkt och vänner om dåligt jäst öl. Öl hällt på golvet vid bordsben och i hörnor för att hålla goenissen under golvet på gott humör. Frågorna var många. Vem ska det tvåarmade grenljuset på julbordet peka ut som den som först ska dö - mor eller far? Kommer julasuggan att visa sitt fula tryne med sylvassa tänder den här julen? Och vad kommer vädertydorna att visa om nästa års skörd?

Julen var då liksom i viss mån idag en upp-och nedvänd tid då invanda konsumtionsmönster, tillvägagångssätt och tankegångar sattes ur spel. En bubbla i tillvaron med ritualiserad ingång och utgång. Under katolsk tid med fastan som förspel, idag ersatt av det omvända - konsumtionsracet. I båda fallen för att rusta sig inför den stundande urladdningen - Julen.

Gemensamt för 1850-talet och 2000-talet är matorgierna. Den gången stod julmaten för färska kötträtter, i motsats till insaltad och rökt mat, vitt bröd och vit gröt i motsats mörkt rågbröd och grå rågmjölsgröt.
Öl istället för svagdricka, sött istället för salt. Lustigt nog ställer vi ju gärna både inlagd sill och grovt bröd på julbordet och dricker om någon gång under året svagdricka just till jul. Och medan vi äter gås till Mårten åt man den gången gås till jul medan skinkan sparades till andra tillfällen då man hade många munnar att mätta som under skördetiden.

Ska man då försöka vara framtidsspanare kan man med säkerhet konstatera att julkärven redan är död som företeelse och andra som ligger illa till är lutfisken, jultidningarna, Kalle Ankas julafton, senapen mald med kanonkula och dopp i grytan.

Men det man kanske framförallt kan hoppas på för framtiden är ett öppnare sätt att umgås på under julen. Själv har jag bjudit in vänner och släkt till julkaffe på julaftons eftermiddag. Öppet hus i all enkelhet. Hjälp till självhjälp kan man kanske också kalla det eftersom jag på så sätt och med lite extra julyoga bättre klarar av resten av helgen.

Så då har tillfället kommit att önska GOD JUL. Och förresten - glöm inte att ta en runda i skogen eller vid stranden. Det lättar alltid upp.

Lena Alebo
som alltid maler senap med kanonkula och äter lutfisk till jul.