Hur levandegör man ett museum? Idag sätter vi oftast vår tilltro till tekniken och museitjänsten facebookar, twittrar och bloggar för fullt när vi vill nå ut till vår publik. Vi hoppas att publiken då vill medverka och kommentera våra olika budskap. Men vad gör vi i våra museilokaler, där vi visar våra föremål? Hur ska vi göra publiken delaktig och låta dom få lov att uppleva historien som vi vill förmedla? Även här använder vi oss av teknik i vårt dagliga arbete i utställningslokalerna för att få publiken att skapa sitt eget historiemedvetande. Ett annat sätt och kanske ett mer traditionellt sätt är att låta personal och inhyrda skådespelare inta en roll som en historisk person som är förknippad med själva utställningen. På museet kan då denna historiska person medverka och involvera besökarna i sitt skådespel och därmed utveckla en mer personlig prägel på själva utställningen.
Under julstöket den första advent så gjorde vi på Österlens museum ett julskådespel i vår fasta utställning Personligt - 2000 år av Österlens historia. Besökaren fick lov att möta en arkeolog som grävde ut Järrestadskvinnan, men istället hittade en släkting till kvinnan.- en man från vikingatiden som erbjöd att spå arkeologen i runor, men även besökare som ville se sin egen framtid. Vikingen berättade också att han var släkt med Järrestadskvinnan och förklarade att hon var en känd Völva (trollkvinna) från sin tid och därmed blivit begravd med fina fynd.
Man fick även träffa en bondfru från 1800-talet som skulle förbereda inför julkalaset samtidigt som hela flyttlasset skulle packas upp efter enskiftet. Bondfrun hade mycket att stå eftersom hennes piga hade gått och fått mässlingen, men kanske en besökare kunde hjälpa henne att göra senap? Vidare hade vi också i utställningen apotekarfrun Jenny Svanlund som bjöd på hembakade kakor, fiskaren Lars Fyhn som bjöd på stekt sill med smör och bröd, samt Sigrid Björkegren som ville köpa säd av folk. I museet hade vi också julpyssel för stora och små, försäljning av hemmagjord glass med julperägel som Österlenglass stod för och man kunde även få köpa en mandelmussla med grädde och sylt. Mandelmusslor är en av de äldsta småkakor för att tidigare innan man fick ugnsplåtar så bakade man formkakor.
Sen hade vi skådespelerskan Cecilia Granqvist Dahmén som dök upp i utställning lite då och då i olika roller. Som kvinnoröstförkämparen Lea Wesslén fiskade hon röster hos publiken och tog sig tiden att gå på kafferep hos apotekarfrun Jenny Svanlund och Sigrid Björkegren. Cecilia spelade även Fru Andersson som hade varit hos stadens hattmakerska Norma Bieth och fått sig en ny fin hatt. Hon hade egentligen tänkt sig en vanlig svart basker, men kom ut i en lila sammetshatt med turkost band. Fru Andersson var lite ängslig att den skulle vara lite för vågad och frågade besökarna om råd. Hon hamnade även i en dispyt med stadens fiskare efter hon kallat honom slösaktig, eftersom det var vida känt att stadens fiskare tände sina kritpipor med hundra lappar. Den sista rollen spekade hon som fattig fiskarfru som försökte sälja sill inför julen till bondfrun.
Det hela var en mycket lyckad dag och både peronal och besökare hade roligt. Vissa tycker det är kul att medverka och fråga ut de historiska personerna, medan andra är lite mer försiktiga och vill hellre bara titta på.
/Jeanette Gimmerstam
Österlens museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar