”Vår ungdom älskar ingenting annat än lyx och lättja. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin. De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt eller aktning för åldern. Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De är vanvördiga mot sina föräldrar. De stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor. De har dåliga matsedlar och har blivit sina lärares skräck.”
Detta citat känns som ganska typiskt för hur många vuxna ser på ungdomen – kort sagt fullständigt, komplett och totalt hopplösa! De degenererade egenskaper som de vuxna irriterar sig på är konstant desamma, generation efter generation, men hur dessa egenskaper tar sig praktiskt uttryck varierar förstås med tid och rum. Oavsett om de unga roar sig på lövade dansbanor, om de åker moped eller spelar datorspel får dessa sysslor eller attribut alltid en symbolbetydelse som står för dåliga egenskaper.
Framåt 1940-talet håller det som kommer att bli ”ungdomsrevolutionen” att blomma upp, det USA-inspirerande fenomen som kommer att skapa tonåringen som begrepp. I denna kultur är biograferna viktiga; att gå på bio är ett sätt att umgås och att snappa upp influenser från omvärlden – en omvärld vida större än det trångsynta lokalsamhället. När man inte går på bio gick man gärna till ett annat fenomen som växer fram i tätorterna; på café. På dessa konditoriernas efterträdare kunde man umgås och spana på varandra, digga musik och läsa tidningar.
Det var många som deltog i moralpaniken – bland annat Svenska kyrkan som förstås hade en roll som moralens väktare. 1941 skickas en enkät ut till 2854 präster där de får svara på ett antal frågor om ungdomens förfall. En av frågorna lyder:
”Anser Ni att den film, som visas på Eder ort, och den s k kolorerade veckopressen skadligt påverkar ungdomen?”
(Uppgifterna har vi hämtat ur ”Jonas Frykman; Dansbaneeländet : ungdomen, populärkulturen och opinionen” – rekommenderas!)
Det kanske mest märkliga är att de vuxna har så kort minne! De har för inte så länge sedan själva varit unga och antagligen ägnat sig åt sådant som stört sin vuxna samtid. Det handlar förstås om identitet och om bristande kontroll. Identitet för att ungdomssysslor i stort sett alltid bryter mot det etablerade och därför betraktas som något av en revolution av sina utövare, för att det blir en gemensam faktor som utövarna (men inga andra) har gemensamt, och för att allt eftersom tiden går - och de äldre gnällspikarna försvinner - dessutom blir det normala. Bristande kontroll eftersom ungdomssysslor normalt görs utan de vuxnas insyn; hur ska man kunna uppfostra någon som sysslar med sådant som är både obegripligt och görs i skymundan?!
Vem är då den högmälde i citatet? Sokrates! Död 399 f.v.t…
/Marcus Marcusson
Österlens Museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar