Spår efter

För att göra en lång historia kort är det von Rosens fel! Majoren vid Flottans mekaniska kår, greve Adolf Eugène von Rosen hade redan 14 november 1845 inkommit till Civildepartementet med en ansökan att få anlägga ett antal järnvägar – något som bifölls redan ett par veckor senare men som i de flesta fall aldrig blev verklighet. Bland annat hade han idéer om att anlägga en bana motsvarande den kommande Södra stambanan, med Ystad som slutstation – men som dock kom att bli verklighet först efter att Riksdagen 1853/-54 beslutat att stambanorna skulle anläggas i statlig regi, och då med Nils Ericsson som ansvarig byggherre och med industristaden Malmö som sydlig ändpunkt.
Hur slaget om var den södra stambanans skulle sluta var på intet sätt självklart. Striden stod bland annat mellan Ystad, som var en av Sveriges viktigaste hamnar, Landskrona med sin fina naturhamn och Malmö som var den största staden. När Ystad gick miste om stambanan började stadens styrande krafter fundera i termer av en privat – i betydelsen icke-statlig – järnväg som skulle ansluta hamnen till lämplig punkt längst stambanan. Redan 1866 invigdes så Ystad-Eslöv Järnväg (YEJ) som drogs via en vid nordostlig båge för att fånga in så mycket omland – och därmed potentiella transporter – som möjligt. Ystad fick sin andra järnväg 1874 då Malmö-Ystad Järnväg (MYJ) – den så kallade Grevebanan – invigdes. När nu den lilla hamnstaden Simrishamn åsåg hur allt mer av både passagerare och gods gick både till och från Ystad ville man också vara med på ett hörn. 1882 invigdes Cimbrishamn-Tomelilla Järnväg (CTJ) för att bara några år senare slås ihop med den 1893 invigda Malmö-Tomelilla Järnväg (MöToJ) med signaturen Malmö-Simrishamn (MSJ) som resultat.
På bilden är året 1910 och Simrishamns nya hamnanläggning invigs med pompa och ståt. Spåren i kajen – föga uppmärksammade såhär under festligheterna – vittnar om den lilla hamnstadens strävan att få vara del av den industriella epokens transportapparat - som för Sveriges del började med von Rosens ansökan i november 1845!

/Marcus Marcusson
Österlens Museum