Magnus den gode

Magnus "den gode" Olavsson regerade i Danmark 1042-1047. Magnus var son till Olav "den helige" Haraldsson av Norge och hans engelska frilla Alvhild. När Magnus var fyra år gammal (1028) mördades jarlen Erling Skjalgsson och Olav och Magnus fick fly, först till Sverige och sedan till Novgorod, där Olavs svåger, storfurst Jaroslav styrde. Efter beskedet att den nya jarlen Håkon Eiriksen hade drunknat 1029, reste Olav hem för att återta tronen. Han sökte hjälp hos sin andra svåger, Anund Jacob i Sveariket, men föll i striderna mot norska upprorsmän utanför Stikklastad norr om Trondheim den 29 juli 1030. Magnus var då bara sex år gammal. Danmarks kung Knut den stores son, Sven Knutsen blev då kung i Norge (med sin mor som förmyndare), men nya strängare lagar och höjda skatter gjorde dem impopulära och 1034 åkte stormännen Kalv Arnesen och Einar Tambarskjelve till Novgorod i Gardarike (Ryssland) och hämtade hem Magnus. Tillsammans jagade de ut Sven Knutsen och gjorde Magnus till kung 1035. Han fick epitetet "den gode". Sju år senare blev Magnus kung även i Danmark. På porträttsidan står: "+MAHNVS R(E)X".

Myntgravören Leofsige har sitt namn på reversen: "+LE(O)FSI(G):ON:(LV)ND:" Leofsig präglade under perioden också mynt i Toftum (Tofta) utanför Landskrona under den s.k. stridsperioden 1043-1047 då Magnus stred mot Sven Ulfsson. Magnus fick hjälp av sin fars halvbror Harald "Hårdråde" Sigurdsson, men dog bara 24 år gammal den 25 oktober 1047 i Skibby. Myntet har en gång ingått i en halskedja och varit hoplött med öglor, vilka sedan har klippts av.

 

/Ulf Danell

Österlens Museum