Platsen är Borrby i Ingelstads härad, Kristianstads län – det är så att säga ganska uppenbart. Året är 1894 och dagen är den femte oktober. Det vet vi för att den dagens action i Borrby var invigningen av järnvägen; Ystad-Gärsnäs Järnväg (YGJ). Vi vet också att när Ystad-Gärsnäs några år senare köpte upp den lilla grannbanan Gärsnäs-StOlofs Järnväg (GStOJ) höll man hårdare i plånboken och hoppade frankt över nyinvigningsfestligheterna, så den dagen är det ju inte.
Men nu är hela stationsområdet lövat och pyntat, människorna har iklätt sig sina propraste kläder, flaggorna smattra glatt i vinden! Att järnvägen kom till byn var alltid en stor händelse – inte sällan med påkostade festligheter och fint besök. Lyckades man inte locka dit konungen att hålla tal och sprida kunglig glans fick man kanske nöja sig med landshövdingen, i och för sig inte det sämsta. Nu kunde man plötsligt resa och frakta varor mellan orter på en bråkdel av tiden det tagit tidigare, men den största och mest omstörtande skillnaden i människors liv som järnvägen innebar var kanske inte helt uppenbar såhär från början - den omsättning av influenser och nya idéer som alla nya människor utifrån på sikt innebar.
Järnvägen var också – speciellt för mindre byar – bland det absolut dyraste projekt man varit med om; den korta och enkelt byggda banan på Österslätt hade gått löst på inalles 801725 kronor – det motsvarar dryga 50 miljoner i dagens värde mätt i konsumentprisindex. På en höft motsvarar det 150 genomsnittliga årslöner idag och flera hundra årslöner för en dåtida arbetare.
Men det var inte alltid enbart positivt för alla – vissa förändringar som järnvägen förde med sig var av det mindre roliga slaget. Av topografiska skäl, på grund av ekonomin under bygget, eller i vissa fall på grund av skepticism bland de lokala makthavarna, hamnade järnvägsstationen ibland en bit från samhället – vilket ofta resulterade i att en ny bebyggelse växte upp runt stationen och att det gamla centrum – nu ofta benämnt ”kyrkby” – förlorade sin betydelse. På bilden ser vi hur kyrkan tittar fram avundsjukt bakom stationen, som en representant för det gamla, lokalt orienterade, samhället – och som just den här dagen förlorat sin position som det viktigaste i byn till tekniken, omvärlden och framtiden.
Hack i häl med järnvägens utbyggnad kom att Postverket spred sina domäner – vilket i sig ju var positivt. Möjligheten att transportera brev och paket på räls gjorde att nya postkontor växte upp som svampar ur jorden, antigen i stationshuset eller i en egen byggnad i närheten. Med alla dessa nya post- och järnvägsorter kunde det hända att ortsnamn krockade eller var förväxlande lika – och därför måste justeras. Exempelvis blev Tranås på Österlen som postort Skåne-Tranås för att inte riskera att förväxlas med Tranås i Småland. Andra orter blev helt enkelt tilldelade ett nytt namn. Borrby fick i alla fall ligga kvar där det låg och heta vad det hette.
/Marcus Marcusson
Österlens Museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar