Automobile

Demonstration på Stortorget i Simrishamn – ska vi gissa att det är 1:a Maj?

Bilmodellerna berättar att det är efterkrigstid – vi ser bland annat ett par Morris Minor, som började tillverkas 1948, och Opeln längst ned till höger med sin läckra pontonkaross för oss rentav in på 50-talet.

Att man tagit sig hit med bil är det inte så mycket att orda om, och såhär under den tidigare massbilismen går det rent av för sig att delta i demonstrationen med bil! Något decennium tidigare hade mängden parkerade bilar varit en bråkdel av vad den är nu på 50-talet – förutom några få privatbilar hade vi kanske sett några lastbilar med varor till butikerna, och inte alls omöjligtvis någon hästdragen vagn.

Idén billig-bil-för-alla dök upp som en viktig ingrediens i folkhemskonceptets tyska förlaga Volksgemeinschaft under 1930-talet. Alla känner vi till folkabubblan – Volkswagen Typ 1 som den egentligen heter – som inte bara fick ut det tyska folket på det nyanlagda Autobannätet, men som dessutom blev den bilmodell som tillverkades under längst tid; den sista Europabyggda bubblan lämnade fabriksbandet 1978 men den fortsatte att tillverkas i brasiliansk och mexikansk regi i ytterligare ett kvarts sekel! Inte illa för en modell där första skissen är daterad 1934… Även om tyskarna kan sägas var först, var de inte ensamma om idén – men eftersom det kom ett världskrig emellan kom de flesta konkurrenterna litet senare; exempelvis kontrade fransmännen med sin Citroën 2CV och Sveriges motsvarighet kan med litet vilja sägas vara Volvo PV 444.

En snabbt förbättrad ekonomi, en industri befriad från krigsproduktion och en allmän förbättring av välfärden bidrog till massbilismens breda genomslag i Europa. Snart kom bilen att bli en av de materiella statussymboler som den framgångsrike folkhemsmedborgaren gärna skulle sträva efter. Bilen erbjöd både imponansfaktor och en tidigare aldrig skådad rörlighet; nu blev bilsemester populärt, först med ett tält i bagageluckan och senare gärna med tillkopplad husvagn. Åtskilliga är de gulnade familjealbumkort som visar unga 30- och 40-talistpar på semester med transportmedlet den egna bilen stolt parkerad i bakgrunden.
Inspirerade av framförallt amerikansk biofilm uppstår snart olika former av subkulturer runt bilen – raggare och andra former av ”motorburen ungdom” blir en besvärande skräckfaktor i samhället. Efter att ha tittat på James Deans tuggummituggande kamp mot etablissemanget under några års tid skrämmer Ernst-Hugo Järegård 1962 slag på folkhemmet som huvudrollsinnehavare i filmen ”Raggargänget” – den första i en lång rad inhemsk ungdomsfilm kretsandes runt bilen – och på många sätt starten på en kultur som många associerar en hemvävd USA-dyrkan med både bilar, stil och musik på programmet.

Många av de egenskaper bilen tilldelades under 40- och 50-talen är fortfarande giltiga i dagens samhälle – många visar gärna sin ekonomiska framgång just per en dyr bil. Men bilen möjliggör också mycket; i dagens samhälle hade det varit svårt för många att inte ha bil. Att bo på landsbygden hade i sig varit en rejäl utmaning. Att storhandla, hämta och lämna sina barn på dagis, träningen eller stallet är alla vardagsfenomen som till stor del uppstått på grund av människors tillgång till bil. Baksidan av all bilkörsel är förstås att det rimmar illa med den miljömedvetna tid vi lever i – vilket i sig egentligen inte är bilens fel, även om det ofta framställs så i debatten, utan den förbränningsmotor den fortfarande allt som oftast drivs av, men det är en annan diskussion.

/Marcus Marcusson
Österlens Museum