Gustav IV Adolf (1792-1809)

 

Gustav Adolf föddes på Stockholms slott den 1 november 1778. Han var son till Gustav III och Sofia Magdalena av Danmark. Den 16 mars 1792 sköts hans far på Operan i Stockholm brutalt av Jacob Johan Anckarström. Kungen dog 13 dagar senare av sina skador och den 13-årige Gustav Adolf blev då kung av Sverige. Han kröntes inte förrän den 3 april 1800 i Norrköping. Det var ont om skiljemynt under slutet av 1700-talet. Gustav III hade genomfört en ny myntreform 1777, och beslutat att ersätta öret med skillingen. Några skillingmynt präglades dock inte, så för att råda på bristen lät Rikets Ständers Riksgäldskontor 1799-1802 prägla ett slags polletter som ersättningsmynt i valörerna 1/4 och 1/2 skilling. Riksbanken började till slut prägla kopparmynt i valörerna 1/4, 1/2 och 1 skilling 1802. Mynten präglades i Avesta av koppar från Falu koppargruva. De gamla öresmynten, som fortfarande cirkulerade, drogs in och överpräglades i Stockholm; 2-öresmynten till 1-skillingsmynt och 1-öresmynten till 1/2-skillingsmynt.

1797 gifte sig Gustav Adolf med Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden. De fick fem barn tillsammans. Dottern Sofia (1801-1865), gifte sig 1819 med Leopold av Baden, vars son Fredrik I (1826-1907) blev far till Victoria (1862-1930), gift med Gustav V. Under ett halvår (11 november 1806-11 maj 1807) bodde kungafamiljen på "Residenset" i Malmö, då staden de facto var Sveriges huvudstad. Torget i närheten fick efter kungen namnet Gustav Adolfs torg. Två år senare skulle Sveriges förluster i krigen mot Frankrike och Ryssland få ödesdigra konsekvenser för kungen. Han fick skulden för förlusterna och avsattes efter en statskupp av bland andra Carl Johan Adlercreutz den 10 maj 1809. Vid freden i Fredrikshamn den 17 september samma år förlorade Sverige hela Finland, efter 700 år som svensk landsdel.

Familjen flyttade till Basel i Schweiz, men förlusterna krossade det tidigare så lyckliga äktenskapet med Fredrika och paret skilde sig 1812. Han började nu ett kringflackande liv som landsflyktig f.d. regent. Med tre älskarinnor fick han ytterligare barn, innan han avled på ett värdshus i St Gallen 1837.

//Ulf Danell

Österlens Museum

Arreskovs släktmöte

Söndagen den 18 augusti hade Arreskows släktförening ett jubileumsmöte i Simrishamn. Föreningen firade 50 år med bland annat att avtäcka en minnesplackett över släktens äldsta kända stamfader, kyrkoherden Holger Mogensen Arreskow, som kom till Simrishamn 1657 som nybakad präst från Köpenhamns Universitet. Efter kyrkogårdsvandring, stadsvandring och museibesök med guidning av Lena Alebo, Ulrika Wallebom och undertecknad, intogs för de som ville en god middag på hotell Svea.

Det har framförts en teori, att Holger, som enligt en hypotes föddes i Färs härad (Araskoga by, Brandstads socken) i Skåne 1633 eller 1634, skulle ha fått sitt namn efter Holger ”den lärde” Rosenkrantz. Hans far Mogens skulle ha arbetat på Rosenkrantzarnas gods Arreskov på Fyn, och därav tagit sitt släktnamn. Det som stöder denna teori, är att Holger och flera av hans ättlingar har delat namn med medlemmar ur Holger Rosenkrantz släktlinje. Holger lär annars ha varit ett vanligt namn bland de lägre stånden. Flera andra släkter bar också namnet vid denna tid. Bland adeln i Danmark under åren 1500-1650 finner vi namnet Holger i, förutom Rosenkrantz, bl.a. släkterna Bille (gods i bl.a. Skåne, Bohuslän, Fyn och Själland), Krognos (Skåne), Trolle (Skåne, Själland, Jylland), Ulfstand (Skåne, Bohuslän, Jylland), Urup (Skåne), Viffert (Skåne) och Vind (Skåne, Själland). De flesta är nära besläktade genom giften, vilket förklarar att namnet gått i arv till andra släkter. Äldst av dessa släkter är Urup i Skåne (Ugerup), som har haft Holger i släkten åtminstone sedan 1200-talet.

Ägare till slottet Arreskov på Fyn var när Holger föddes Henrik Jacobsen Rosenkrantz. När Henrik dog 1636, ärvdes slottet av systern, Christence. Hon var gift med Mogens Hög, som enligt dåtidens förmyndarregler var den som sedan stod som ägare. Mogens dog 1661, och därefter ägdes Arreskov ensamt av änkan Christence fram till hennes död 1679. Enligt en teori, kan Mogens och Christence ha varit Holgers föräldrar, och det var från slottet Arreskov som han tagit sitt efternamn.

Holger var dock bosatt på den skånska sidan och uppträder först som student i Lunds katedralskola under 1640-talet. Hans studier bekostades av någon välbärgad person i hans närmare släktkrets, sannolikt Holger "den lärde" Rosenkrantz (1574-1642). Han hade sitt släktgods Rosenholm utanför Århus på Jylland, men 1628 kom han till Skåne. Holger Rosenkrantz föräldrar var Jörgen Ottesen och Dorthe Lange. Han gifte sig 1598 i Malmö med Sophie Axelsdatter Brahe (1578-1646) och fick bland annat dottern Dorthe, född 1613. En annan möjlighet är därför att hon varit mor till Holger Arreskow. Det som styrker denna tes, är bland annat den starka namntraditionen. Dorthe döper sin son till Holger, efter sin far (Holger Rosenkrantz). Holger döper sedan en av sina döttrar till Dorthe efter sin mor. Dorthe gifter sig sedan med Otte Thott till Näs, Eriksholm och Sövde (1607-1656) i Malmö 1643, då Holgers far Mogens förmodas vara död. Namnet Arreskow, som Holger tar sig, skulle i så fall komma från Araskoga by, där Holger kan ha växt upp. Det ligger bara några kilometer från Sövde, som Dorthes andra man Otte ägde.

Detta var några exempel på hur man kan gå vidare när man släktforskar och källorna ifrån kyrkböckerna har tagit slut. Finns det indicier på ett släktskap mellan två ätter, går det numera för en ganska billig penning att med DNA-test ta reda på släktskap, förutsatt att man har nu levande ättlingar från bägge sidor som är villiga att låta testa sig.

//Ulf Danell

Österlens Museum

Gustaf III (1771-1792)

Gustaf III föddes i Wrangelska palatset i Stockholm den 24 januari 1746 (vilket motsvarar den 13 januari i den gregorianska kalendern som infördes 1753). Han var Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas äldste son. Han blev tidigt påverkad av upplysningstidens anda och upplevde den allt större splittringen mellan politiska partier, riksdag och kungens minskade inflytande i politiken. Som 20-åring blev han bortgift med den likaledes 20-åriga danska prinsessan Sofia Magdalena. De gifte sig i Köpenhamn den 1 oktober 1766, men Gustaf var inte ens där! De möttes i senare Helsingborg, men förhållandet blev kyligt.

Adolf Fredrik dog 1771 medan Gustaf var i Frankrike och samspråkade med Louis XV. Han kröntes den 29 maj. Året efter gjorde han en statskupp och blev enväldig. I augusti lade han fram en ny regeringsform, som med tiden ändrade en mängd lagar i upplysningstidens anda. Den nya myntrealisationen 1777 gjorde att en mängd äldre sedlar kunde inlösas för halva ursprungliga värdet.

1 riksdaler 1782. Myntmästare Olof Lidijn (1773-1819). Upplaga 653651 st. Vikt 29,25 gram. Diameter 41 mm.

Gustaf III var den första statschef som erkände USA som en ny stat 1777 och han följde revolutionen där med stort intresse. Den 23 augusti 1784 införskaffade han den karibiska ön S:t Barthélemy från Frankrikes kung Louis XVI. Under åren 1788-1790 krigade han med Ryssland och sin kusin Katarina II och lät då prägla egna ryska 5-kopeksmynt i Avesta för att användas av den svenska armén. Den 16 mars 1792 skadesköts han av Jacob Johan Anckarström på operan i Stockholm och dog 13 dagar senare av blodförgiftning av dåligt skötta sår. Hans barn (om det nu var hans egna) med Sofia Magdalena var Gustaf Adolph (1778-1837) och Karl Gustav (1782-1783), hertig av Småland.


/Ulf Danell

Österlens Museum

Analogisera mera

en hyllning till det handfasta museiarbetet

Museifolk är vana att arbeta i projektform. Fortlöpande finansiering för arbetet saknas, metodisk sortering och rengöring av museiföremål i långa banor är inget som lockar i ansökningarna om medel. Ord på modet i de ändlösa bidragsansökningarna är digitalisering, tillgängliggörande, levandegörande, och nu senast, angelägliggörande. Gemensamt för alla lyckade ansökningar är att man på ett och annat sätt ska digitalisera och lägga ut information om museiföremålen på nätet.

Men vad som lätt glöms bort är att man innan man gör allt detta har en massa praktiskt arbete framför sig. Jag är rätt säker på att det inte bara gäller oss på Österlens museum. Det hela bottnar i att vi inte har några ändamålsenliga magasinslokaler i kombination med för lite personal och för många hastigt påkomna flyttar av föremålen de senaste hundra åren. Kort sagt: det är en salig röra i många av våra magasin. Och inte städat på länge.

Innan de fina digitala museiföremålen ligger ute på Internet måste man: Leta nycklar, byta glödlampor, hitta stegar, dammsuga krypande, bära skurhinkar, slå i gamla handskrivna liggare, hyra släp, köra truck, skaffa packlådor och dricka en massa kaffe samtidigt som man intervjuar f. d. museianställda. Man mår dåligt när man inte får göra allt detta, efter som man vet att det så väl behövs.

Därför mår jag extra bra nu så här inför semestern. I flera veckor har jag fått syssla med allt detta. Det analoga, praktiska, handfasta, skitiga och – tillslut – såpdoftande arbetet med våra museiföremål. Det har varit underbart.

Det började redan i maj då vi for ut till lantbruksmuseet i Hammenhög. Här finns enorma lokaler i en gammal gård där föremål ur lantbrukets historia visas av ett gäng frivilliga, mycket entusiastiska pensionerade lantbrukare. Utställningarna är välbesökta sommartid av både bofasta och sommargäster. Men på hölogarna, i de gamla stallarna och i grishuset finns en massa museiföremål förvarade, som många gånger inte alls har med lantbruk att göra. Barnvagnar, amerikakoffertar, ett myller av målade kistor och skåp och till och med gustavianska, stoppade soffor har stått lagrade här i många år. En fest för or och andra trägnagare och ett eldorado för möss och dammråttor. Här tog vi i med stortag under tre veckors tid, bar och kånkade, dammsög och skurade, märkte och fotograferade, packade och organiserade. Och fikade.

Därefter fortsatte vi direkt till garverimuseet i Simrishamn. Här, i ett av Simrishamns äldsta hus, finns ett fullkomligt unikt litet museum med en intakt utställning från år 1926. Det hela drivs av f d anställda vid den en gång största arbetsgivaren i stan – Ehrnbergs läderfabrik, med verksamhet och kunder över hela världen. Inte heller här hade det städats på länge. Inventeringar av alla föremålen hade aldrig gjorts. Den tidvis mycket höga luftfuktigheten hade fått mögel att frodas på insidan av monterglasen. Också här fick vi tillfälle för mycket analogt museiarbete. Resultatet? Såpskurade 1600-talsgolv, prydliga inventarielistor, omhändertagna vindsfynd och glada frivilligarbetare.

Nu återstår bara frågan: varför är det inte lika kul att städa hemma?                                                                

/Ulrika Wallebom, antikvarie

Tid att lära känna sig själv

Finns det en bättre tid på året än sommaren om man vill lära känna sig själv?  Nej jag tror faktiskt inte det. Sommaren ger den tid som behövs för att förstå att man inte bara är en duktig medarbetare, förälder och samhällsmedborgare utan också en alldeles speciell kropp med ett alldeles särskilt innehåll. Men med tankar om jaget kommer också tankar om ursprunget. Mina rötter finns till en del just i Simrishamn och  för en tid sedan blev jag medveten om ett 100-tal bevarade brev, de flesta från min farfars mor på Stora Rådmansgatan adresserade till farfar Ehrnfrid på studieresa i London. Dessa visade sig vara en guldgruva för ytterligare kunskap om kvarteren runt Lilla torg som den gången var hantverkarnas del av staden och gick under namnet "sjalettastan".

Som historieintresserad  har jag själv kanske lite för lätt ibland att försätta mig i en annan tid. När jag vandrar genom gatorna i Simrishamn kan jag se fru Espersson med sin fantastiska håruppsättning och långa klänning komma längs Stora Rådmansgatan eller höra 10-öresföreningens medlemmar sitta och diskutera i bakom planket i Jenny Svanlunds trädgård, se barfotabarnen vimla på Stora Norregatan och redaktören på Cimbrishamnsbladet John Osterman sitta i skuggan av sitt päronträd och dra in doften av väldoftande rosor i julieftermiddagens hetta. Och jag minns min företrädare på museet Gustaf Åberg när han en gång vid Gyllebohus berättade för mig och en grupp om slottsruinens historia. När Gustaf kom till den delen av berättelsen som handlade om fru Thale Ulfstand som bodde här under 1600-talet, tillsammans med sin man Palle Urne, blev han varm i rösten och nästan skälvande delade han med sig av sin egna upplevelse när han fick åla sig ner i koret i Östra Vemmerlövs kyrka och  lägga handen på fru Thales kista. Vi andra satt tysta en lång stund efteråt.

Att hämta kunskap kring den plats man befinner sig på eller härstammar från är ett billigt sommarnöje. I dessa dagar då allt kostar och då sommaren också för många blir en tid av extrem konsumism, kan det kanske vara skönt att ägna sig åt en stunds gratis eftertanke. På museerna finns arkiv och kunskap om en del av dig och din historia. Till Österlens museum kommer just om sommaren ofta besökare som söker sina rötter. När och om vi finner släktingen som for till Amerika eller den okände fadern i våra arkiv kan det bli ett känslosamt möte med historien. Ett möte som också jag som museiman vårdar i minnet. Till vår hjälp tar vi ofta Magnus Lindskog som är en makalös släktforskare. Tillsammans med sina kollegor i Österlens släktforskarförening öppnar han dörren till den enskildes öde och äventyr med hjälp av bouppteckningar, tingsprotokoll och kyrkoböcker.

På lördag ska jag guida släkten Espersson genom Simrishamns gator. Inför denna vandring har jag fått lära känna en ny Simrishamnssläkt lite bättre. En ny pusselbit har lagts och jag känner mig rik.

Nu hoppas jag att din sommar blir lugn och att du får tid att ta ett besök på museet och ställa dina frågor om släkten och platsen till mig eller någon av mina medarbetare här. Kanske har vi några pusselbitar som ligger och väntar. Välkommen!

Lena Alebo
museichef

Solsagan

Ja, nu är vår nya utställning "Petroglyfiskt" äntligen invigd. I utställningen ingår bland annat en film om solsagan, såsom den berättas i nordiska myter. Liknande solsagor berättas i nästan alla kulturer runt om i världen. En samtida parallell till skandinaviens bronsålderssaga finns i Egypten.

Egypterna hade under samma period som nordborna högg ut bilder och symboler på hällarna i Skandinavien, ett väl utvecklat bild- och skrivspråk. Eftersom det inte användes ett skriftspråk här, kan vi inte veta vad vi kallade våra gudar. Det finns dock så många likheter mellan de egyptiska gudarnas attribut och bildframställningar och nordbornas hällristningsbilder, att de borde ha fyllt ungefär samma funktion. Och tack vare de egyptiska hieroglyferna, vet vi desto mer om deras gudavärld och kan jämföra den med den skånska. En framställning som var populär i Egypten är skildringen av solens gång under ett dygn (24 timmar). Den var populär på insidan av kistor och i taket på gravvalv, som t.ex. Ramses IV (regerade 1155-1149 f. Kr.).

På den här tavlan ser vi nattskeppet, som bär solen på de farliga underjordiska floderna till gryningen nästa dag, då himmelsgudinnan Nut sväljer den. Därefter färdas solen i hennes kropp, tills hon på kvällen i solnedgången föder ut den. Solguden, som enligt egyptisk mytologi både var farfar och morfar till Nut, tar då hand om solen, och fraktar den genom underjorden till nästa morgon. På natten försöker solguden Ra´s ärkefiende, ormen Apep (på grekiska Apophis), välta båten och hindra solen från att gå upp igen. Att ormen ses som en nattens och mörkrets varelse, beror kanske mer på dess likhet med maskarna, som ju trivs bra nere i marken. Även uppe på himlen tycks solen ha färdats i en båt, eller rättare sagt i två båtar. Den första, morgonbåten ”Manzet”, var så bränd och utsliten när den tagit sig halvvägs och stod i zenit, att solen då måste byta farkost, till aftonbåten ”Mesektet”. Solguden var heller inte en och samma, utan tre. Morgonsolen kallades Chepra (Khepra), middagssolen var Ra (Re), medan aftonsolen kallades Atum.

Först i båten står Ra (eller Khepra/Atum), sedan himmelsguden Horus, som var son till Osiris och Isis och gift med Hathor (vars attribut både var solen och månen). Därefter står Ra´s barn, syskonparet Shu (luftens gud) och Tefnut, regnets och luftfuktighetens gudinna. Deras barn, jord- och fruktbarhetsguden Geb (i mitten av båten) och himmelsgudinnan Nut, hade också barn ihop. Två av deras barn står näst på skeppet. Osiris, som avbildas mumifierad i svepning eftersom han blivit mördad av sin bror Set, men återuppväckt av sin syster och hustru Isis, som ofta avbildas med solskivan mellan två tjurhorn på huvudet. Hon var modergudinna och jämförs också med Astarte/Inanna. Sist går farao (med tronnamnet – praenomenet Nebkheperure (härskare genom Re) i en kartusch. Detta tronnamn bar bland annat Tutankhamon (1358-1339 f.Kr.). Farao är den ende, förutom den mördade Osiris, som inte bär ankh-korset – tecknet för evigt liv, eftersom han fortfarande är dödlig. De manliga gudarna bär dessutom en s.k. was-stav i höger hand.

Liknande, fast mycket enklare, framställningar ser vi överallt på våra hällristningshällar. Här är två exempel:

Solskepp på Järrestadshällen, komplett med ormen och fotsulor.

Skepp på Madsebakke (Bornholm). Om den övre figuren ska gestalta himlen (motsvarande "Nut"), en regnbåge ("Bifrost") eller något helt annat, låter jag vara osagt.

Välkommen att besöka utställningen på Österlens Museum! För mer information, se hemsidan.

/Ulf Danell

Österlens Museum

PETROGLYFISKT - en virtuell upplevelse kring hällristningar

Nu är utställningsarbetet i full gång inför sluttampen av projektet Virtuella hällar. Invigningen av utställningen ”PETROGLYFISKT- en virtuell upplevelse kring hällristningar” kommer att hållas den 10:e maj. Ulf Bertilsson från Svenskt hällristningsforskningsarkiv inviger utställningen klockan 13. Förutom själva utställningen, som är en upplevelse i sig, kommer vi även att ha reseledare som guidar besökarna tillbaks till bronsåldern och det vardagliga livet för en hällristare. Åke Egevad kommer att slå på den stora trumman och en dansare kommer att tolka själva musiken. Det kommer även att bli direktsändning från Dansarens häll, där Ann-Louise Svensson från Asmiroca kulturupplevelser kommer att vara tillgänglig för att rapportera och svara på frågor angående de sydostskånska hällristningarna. Eftersom själva utställningen är ett möte mellan ny teknik och forntida hällristningar har vi även valt att bjuda på så kallad fusionmat. Det vill säga att bronsåldern möter nutid i vår härliga bronsålderspizza som finns i två varianter, en vegetarisk och en med kött.

Man får självklart också ta del av vår utställning som bjuder på nya tekniska lösningar att presentera arkeologiskt material och kunskap. Man få bland annat en ny möjlighet att betrakta våra fynd från Österlen i 3D på en surfplatta. Här kan man snurra på föremålen och zooma in och ut. Den möjligheten har man ju inte med de riktiga föremålen från bronsåldern. Originalfynden från Österlen, ur egna samlingar och inlån från Lunds universitets historiska museum och Ystads museer, ligger i montrar.

När man sedan är redo för att färdas tillbaks i tiden och delta i olika bronsåldersritualer kliver man in i det första rummet.
Var kommer vi ifrån? Tack vare digitalteknik och så kallad "motion capture" dras åskådaren med i en virtuell tidsresa där hällristningar från Sveriges mest berömda bronsåldersgrav, "Nordens pyramid" väcks till liv. I det mörka rummet projiceras mystiska fågelliknande gestalter på väggen. De gamla lurarna ljuder enträget, plötsligt gör sig figurerna loss från gravhällen och börjar dansa. En av figurerna är vit - det är du som besökare. Med egna rörelser kan du nu delta i en rituell procession och hjälpa till att föra den döde till den andra sidan. Väljer du att göra samma rörelser som övriga processionsdeltagare blir du röd och smälter in i processionen.
"Kiviksgraven - virtuella kroppar i rituell procession" är ett virtuellt konstspel producerat under ledning av fil.dr Magali Ljungar-Chapelon och ett experiment inom konstnärlig forskning och digital gestaltning. Syftet är att engagera ubliken som aktör/åskådare i en intim, rituell och sinnlig upplevelse och göra besökarna till medtolkare av det förflutna. Konstspelet är utvecklat av en flervetenskaplig produktionsgrupp från Institutionen för designvetenskaper, Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet, Neues Interactiv/apphaus Sweden och Craze Music Productions i samarbete med Asmiroca kulturarvsupplevelser och Linnéuniversitetet. Ljudbilden baserar sig på orginalinstrument från bronsåldern och är framtagen av musikarkeolog Cajsa S Lund.

I Kaos och kosmos-rummet får man uppleva en del av bronsålderns komplexa mytologi. Solsagan och akrobaterna som presenteras med hjälp av animationer och projektionsteknik . Stationen är utvecklad av företagen Ixagon och Thisisdetta i Malmö. Här kan man som besökare välja att bara iaktta eller delta. Det finns en gymnastikmatta i rummet som inbjuder besökaren prova på akrobatiken som visas i projektionen - om man vågar. Vi hoppas att dessa två upplevelser skapar en kunskapshunger hos besökaren som förhoppningsvis nu är sugen på att lära sig mer om bronsåldern och hällristningarna på Österlen.

Vi har därför producerat en egen nutida kunskapsmosse, där man kan fördjupa sig i olika teman som berör bronsåldern och sätter Österlen inte bara i ett globalt sammanhang men även ett nutida. Kunskapsmossen är en pekskärm som är utvecklad av företaget Flatfrog. Vi är det enda museet i välden (än så länge) som använder oss av denna teknik. För att kunna förmedla något på denna pekskärm måste man dock ha en mjukvara, precis som i en dator, och det har företaget Touchtech i Göteborg hjälpt oss med.

Efter denna station hoppas vi nu att besökaren har fått en känsla för hur det kan ha varit att vara hällristare på Österlen under bronsåldern och att man då är i skapande sinnestillstånd. För bakom skogen döljer sig en häll som blickar ut över havet och där man digitalt kan få rita sina egna hällristningar. Den digitala pennan är utvecklad av företaget Anoto i Lund och mjukvaran som står bakom projektionen på hällen står Pennvision från Norrköping för. Det är lite som magi med dessa pennor och hällen, då det man ritar inte fastnar på hällen framför en utan bara i den virtuella världen.

Efter besök vid all stationerna hoppas vi nu att besökaren har fått en mersmak för hällristningarna och själv vill ut i landskapet och besöka dem. Vi har också skrivit en egen reseguide till bronsålderns Österlen, med en blandning av fakta och fiktion. Den fiktiva delen vill ge känsla och förståelse för hur det egentligen hade varit om man hade kunnat ta en tidsmaskin tillbaks till bronsåldern och gjort ett riktigt besök under denna tid. Det hade troligtvis varit en stor kulturchock. Därför hoppas vi att med reseguiden kunna förklara likheter och skillnader mellan vår kultur idag på Österlen och den som rådde för ca 3000 år sen.

Jeanette Gimmerstam

Projektledare Petroglyfiskt

Österlens museum