Nu när året lider mot sitt slut är det många som riktar blickarna mot framtiden. Framtiden – den del av tidslinjen som inte inträffat än. Förutsatt att man tror på tiden som en linjär linje förstås.
Efter det här årets avslut, då jävlar ska det hända saker! Nästa år, 2012, då ska man minsann sluta röka och börja motionera, få budgeten att gå ihop, lära sig knyppla, eller kanske dra ner på antalet krogbesök… Eftersom dessa planer inte går att stoppa in i den tid som redan förflutet, sätter vi vårt hopp till framtiden; utan en framtid hade förhoppningen att det ska bli bättre framöver inte varit möjlig. Oavsett vi pratar om en minskad arbetslöshet eller bättre bromsmediciner, krävs en framtid där detta ska kunna inträffa.
Kulturanalytikern Svante Beckman menar att framstegstron är det som övergriper upplysningens alla ideologier, de som på allvar började ifrågasätta den tidigare, statiska världsordningen. Liberalism och nationalism och socialism och kommunism – alla förutsätter de att det kan och kommer att bli bättre i framtiden, annars är de meningslösa. Ekonomer förutsätter på samma sätt att det även nästa år finns utrymme för ekonomisk tillväxt.
Nu har det för all del gått fram och tillbaka med framtidsoptimismen. Under krig, missväxt och depressioner är det av naturliga skäl svårare att se ljuset i tunneln – och därmed att bevara tron på framtiden. Man ger upp och blir passiv. Men förr eller senare tar eländet slut, och då blommar framtidsplanerna! Avslutet i sig gör att man inte har lika mycket att ta hänsyn till när allt det nya ska planeras – man börjar på ny kula, från scratch. Efter andra världskriget var tron på framtiden jääättestor, nu äntligen skulle det vara slut på både krig och depressioner!
En nackdel med framtiden är att man kommer att uppleva en så begränsad del av den – alltför långsiktiga planer kommer man missa det mesta av. Då blir man tvungen att förlita sig på dem som kommer vara med om mer framtid. Idévetaren Michael Godhe har forskat i relationen mellan framtid och ungdom under folkhemsbygget. Han pekar på att det var de unga som fick axla ansvaret, bli ingenjörer och använda all den nya (krigs-) teknologin i goda syften, istället för att döda. Det var med andra ord de unga som fick uppdraget att driva samhällsprojektet framåt; de gick heta utbildningar och de fick lära sig vilken moral och etik som gällde. Som alltid under generationsväxlingar blev resultatet något annat än det man tänkt sig – de unga gjorde ”ungdomsrevolution”, levde i subkulturer och diggade musik som ingen ens kunna fantisera om tidigare. Det är en av framtidens tydligaste karaktärsdrag – att oavsett hur man tänkt sig det som komma skall, kommer det att bli något annat!
På bilden ser vi en av sin tids stora framtidshopp; en ”Mac Plus” – en av de allra första hemdatorerna i en mening som vi fortfarande känner igen. Det är inte den första Macintosh-datorn från 1984 men väl den andra uppdaterade modellen som släpptes januari -86. Det gul-gråa höljet avslöjar att det är en tidig modell – man bytte snart ut plasten mot en mer grå-vit. Ursprungligen köptes den ny av en läkare Vallgren i Lund. Vi kan anta att det sved i plånboken även för en läkare – en sådan här maskin kostade flera månadslöner på sin tid, och lyxtillbehöret hårddisken i en egen låda under själva datorn kostade lika mycket den.
Det här var det som skulle komma att ta över framtiden! Betänk att detta var några år innan murens fall, och betänk idéerna om hur allt jävelskap politikerna ställt till med skulle lösas med kontakt och kommunikation medmänniskor emellan – oavsett man bodde i Öst eller Väst. Dock. Uppfattningen vad man skulle ha hemdatorer till var nog tämligen vag än så länge – vare sig internet eller webben existerade i sinnevärlden – men förhoppningarna var stora bland de som hunnit bli frälsta. Och vi kan inte annat än att ge dem rätt såhär i efterhand; idag är kommunikation per datorer så självklart att det står högt upp på totalitära regimers censurlista. Vi kan också konstatera att som inför allt annat nytt fanns en skepsis, som skulle utforskas. Ungefär vid den här tiden ersattes alla filmskurkar med rötterna i öst-väst-problematiken med sådana som behärskade den digitala världen.
Nå. Hur ser vår tids tro på framtiden ut? En lösning på miljöhotet? Nja, efter all politisk ovilja, sådär vad? Den ekonomiska krisen, nja... Samtidigt är det kanske det som behövs, att några av de gamla ordningarna kraschar och inte kan repareras, som utgör chansen inför fortsättningen på tidslinjen? Det överlåter vi åt framtiden att utvisa.
/Marcus Marcusson
Österlens Museum
