Min tid på Österlens museum

Jag har alltid varit intresserad av historia, resorna vi åkte på när jag var mindre var alltid kantade av ett eller annat museibesök. Jag har besökt bronsåldersbyar, varit på historiska guidningar och gått på otaliga nationalmuseum. Så när jag fick sommarjobb här på Österlens Museum blev jag väldigt förväntansfull, hur många får möjligheten att ha ett sommarjobb där de inte bara får jobberfarenhet utan även får göra något de tycker är kul? Och jag hade inte fel. Dessa veckorna jag spenderat här har både varit lärorika och roliga. Mina och Tindras uppgifter har varit väldigt varierade, och vi har fått vara med på allt från att flytta bord till Glimmingehus i ösande regn, till att binda kransar dagen innan midsommar. Ett projekt som vi har sysslat lite extra med är ”fixarverkstan”, idén är att engagera barn i att återskapa gamla saker och göra något nytt, vi har till exempel gjort kassar utav gamla t-shirts och lyktor utav gamla glasburkar.

I lördags var jag med när årets Berättarfest på Österlen invigdes. Det var invigningstal utav författaren Susanna Alakoski, interaktivt berättande utav chefen Lena, diktläsning på arabiska utav Motaz Dogheim, ett återskapande av den gamla folksägnen Beuwolf utav Boel Larsson, samt lite musik och mat. Det var en väldigt trevlig kväll, och det var packat med folk uppe på tredje våningen där Susanna höll sitt invigningstal.

Förutom berättarfesten har jag och Tindra även varit med ute på Yxornas Häll i Simrislund där museipedagogen Veronica hållit i guidningar. Det har handlat om bronsåldern - och såklart hällristningar. Jag visste en del innan, men jag tycker att jag har lärt mig något nytt varje gång vi varit ute. Vi har även varit med Lars och Göran som jobbar med att vårda fornminnen och sett lite hur det fungerar, de visade oss hur det hade sett ut på en plats innan de varit där och ”röjt”, och jag blev väldigt imponerad av hur stor skillnad det hade blivit på bara några år.

En annan återkommande arbetsuppgift vi har haft är att se efter iPadsen i den nya experimentella utställning BronzeTech, de har krånglat rätt mycket och det har varit sällan alla de sex stycken som används till utställningen har fungerat samtidigt, men nu verkar de äntligen se lite ljusare ut och det är nog jag och Tindra, och framförallt Jaime (museét allt-i-allo när det gäller det tekniska), gladast över.

Tiden här har gått otroligt snabbt under dessa tre veckor, och det tror jag är för att det har hänt så mycket. Inga två dagar har varit likadana!

Malva Mårtensson, sommarpraktikant.