Museet på äventyr i England del 2

Våra sista dagar i England spenderade vi på olika museer, för att dels få inspiration men även för att ha möten. Vi började våra museibesök med en resa tillbaks i Londons mörka historia. London Dungeon är ett museum som gör skräckinjagande dramatiseringar av historien. Man går tillsammans i grupp, i mörka och trånga utrymmen. Man leds av olika utklädda guider till olika rum. I dessa rum spelas ett historiskt skådespel. Vi fick göra besök i Towern för att titta på halshuggningar och tortyr, vi besökte Whitechapel under Jack the Rippers tid, vi besökte London under den victorianska perioden då man utnyttjade föräldralösa barn till barnarbete och man gjorde medicinska experiment på fattigt folk. Meningen med London Dungeon var att det skulle vara skrämmande, men tyvärr var det mest obehagligt.

På eftermiddagen hade vi möte på British museum. Med på mötet var Lizzie Edwards, Juno Rae, Jennifer Wexler och Neil Wilkin. Vi fick bland annat prova deras oculus rift glasögon där man klev in i en digital värld. I den digitala världen kunde man gå runt i landskap med rundhus från bronsåldern. Man kunde även besöka en av rundhusen och titta sig omkring. Man kunde trycka på olika föremål och de dök då upp på skärmen i form av 3D-modeller som man kunde snurra på. Vi satt på stolar, som snurrade. Både jag och museipedagogen satt och snurrade på stolarna för att kunna vända oss runt i rundhuset. Det var väldigt roligt och annorlunda känsla. Vi fick även ta en titt på hur de producerade olika 3D-modeller med hjälp av allmänheten på nätet. Dessa modeller användes sedan i deras digitala lärcentrum. Vi fick även se deras olika appar som de använde i museipedagogiken. Bland annat kunde barnen digitalt klä ut sig i olika historiska kläder. En idé som British museum använder sig av är att de ska inte förse publiken med teknik, utan besökaren ska ta med sig sin egen teknik nämligen smarttelefonen. De förser publiken istället med olika programvaror, som ska vara ett sätt för besökaren att maximera sitt besök. De använder sig också av Internet för att visa sina samlingar och utställningar för att locka publik till själva museet.

Dagen därpå åkte museipedagogen Veronica hem, eftersom det var sportlov och museet hade aktiviteter som hon skulle medverka i. Kvar var jag, eftersom jag hade ett möte dagen därpå. Jag bestämde mig för att ta en tur på Naturhistoriska museet för att se vilka digitala lösningar de använde sig av. Jag hade hört att Darwin Centret använde sig av ny teknik. Tyvärr, hittade jag inte detta center, trots att jag gick runt och letade. Men museet var stort. Däremot hittade jag deras app. Jag laddade ner den, men tyvärr hade jag för dålig teckning för att få ner hela under tiden jag var där. Det är viktigt att tänka på, som museum, att om man vill att folk ska kunna ladda ner olika digitala applikationer, så är det viktigt att man har en bra internetuppkoppling. Tyvärr har jag inte haft tid att titta ordentligt på appen. Den är utförlig i alla fall och har en massa information. Efter Naturhistoriska gick jag bort till Victoria & Albert museet, som visar historisk och modern design. Vad jag kunde se, så använder de sig inte alls av några tekniska lösningar och gör de det så är det inte lätt att hitta. Det var ett traditionellt museum där man gick runt och tittade på vackra föremål.

Sista dagen hade jag möte på Petrie museet med Dr Mona Hess från Univercity College of London. Vi tittade på hennes projekt som hade resulterat I en app med 3D-föremål I augmented reality kallad Tour of the Nile. De fungerar på följande vis att man håller mobiltelefonen mot en bild på ett föremål och denna visas då i 3D. Man hade även under projektets gång printat ut 3D-kopier av föremålen. Tanken var att man skulle ha dessa till försäljning bland annat i till filmindustrin. Tyvärr blev detta inte verklighet, men man skulle kunna skapa 3D-kopior av föremål och använda det i pedagogiska syften utan att behöva använda sig av originalet. Man kan komma så nära originalet som möjligt och låta museibesökaren känna på objektet, utan att originalet kommer till skada. Med på mötet var även masterstudenten Fan An. Hennes masteruppsats var om hur man upplevde olika digitala lösningar i en museimiljö. Hon var väldigt intresserad av att få reda på hur besökarna hade upplevt Österlens museums utställning Petroglyfiskt. Hon berättade att British Library håller en tävling för dataspelsstudenter att skapa ett dataspel som grundar sig på litteratur. Detta lät väldigt intressant och jag ska undersöka saken närmare. Kanske något för framtiden, vem vet? Tyvärr, var det dags för mig att ta mig till flygplatsen och bege mig hemåt igen. Men jag hoppas att det snart blir tillfälle igen för ett återbesök hos mina kollegor i England.

 

Jeanette Gimmerstam

Digital Antikvarie

Österlens museum