Stenbergs finns inte mer

Alla stod vi tysta och utstrålade stor allvarsamhet. Ett av stadens äldsta och mest karaktäristiska hus hade slukats av elden dagen innan. Husets stomme hade klarat flera andra av stadens eldsvådor, rivningsraseriet under 60- och 70-talet, då grannhuset fått stryka på foten för ett nytt Domuskomplex och oaktsamma renoveringar. Taket hade längre än de flesta andra byggnader uppvisat tydliga skällningar och hade en ålderdomlig prägel. Men det som kanske tagit uppmärksamheten från själva huset var det stora blåregnet som under 150 år växt mitt framför långsidan på den Stenbergska huslängan och som varje säsong fick uppskattning och uppmärksamhet av såväl bofasta som turister.


Husets äldsta historia vet vi inte så mycket om. Inte mer än att tomten var bebodd enligt 1750 års karta och att en av de tidigaste innehavarna var handelsmannen Lars Holmström. Han var far till den Arvid Holmström som 1759 gav ut den första doktorsavhandlingen om Simrishamn, med det passande namnet Cimbrishamnia. En annan person som kan knytas till huset är en av postfröknarna Malmqvist, Petronella tror jag att det var. Det var hon som tillsammans med sina två systrar kom överens om att inte gifta sig med den nye postmästaren, även om de kanske alla hade lust, utan istället leva tillsammans alla fyra, på något vis. Huset kom sedan i N P Ehrnbergs vård. Han var rektorn som inte blev vid sin läst utan sadlade om till läderfabrikant med hjälp av sin hustrus ärvda företag och var anfader till det som så småningom blev Ehrnbergs läderfarik- Nordens största. Det var också han som 1847 tog den första brandförsäkringen för gården, som då var flerlängad. Och så kom då till slut Stenbergs - den förste, 1876, var snickare och den siste försäljare av kvalitetsmöbler. Men då är vi inne på 1900-talet. Själv minns jag vagt några besök i affären tillsammans med mina föräldrar. Så kan ett gammalt hus berätta. Dela gärna ditt eget minne av huset som en kommentar!


Nu är vi ett kulturhus fattigare. Blåregnet ser ut att ha klarat sig, om än tuktat av elden. Ännu ryker det ur brandresterna, just nu kom nya utryckningar, och vi vet inte vad som kommer att hända på platsen. Låt oss hoppas att någon får möjlighet att rita något som passar för platsen, kanske med gammalt byggnadsmaterial som i husen på Regeringsgatan. Det gamla huset får vi aldrig tillbaka men det nya måste byggas så att blåregnet passar in och får stå kvar!


Lena Alebo
museichef

Min praktik på Österlens museum




Personalen på Österlens museum, med Rema längst till höger.

Min första dag på museet var jag jättespänd och kände stress därför att det var första jobb för mig och jag pratar inte svenska så bra och jag vet inte hur det är att arbeta i Sverige.

Men när jag träffade mina arbetskamrater och pratade med dem, hela stressen har försvunnit. De är verkligen snälla.

Grundläggande jobb är att registrera böcker med arkivantikvarie Ulf Danell och han hjälpte mig mycket, jag tycker om det jobb Eftersom det hjälper mig att skriva, uttal och lära sig om historien i Sverige . Det finns många olika typer av böcker till exempel om historien, geografi, konst, natur och arkeologi......

Jag gjorde också andra aktiviteter, jag deltog i invigningen av utställning Bronze Tech, Där jag hjälpte Lena med matlagning.

Jag har varit i dramatiserad stadsvandring med museichefen Lena Alebo och skådespelare Cecilia Granquist Dahmén, där de berättade om nöjen i Simrishamn. Ambulerande teatersällskap och menagerier besökte staden, Rådhus och Teaterbiograf invigdes, det dansades på hotellen och i Södra planteringen, föreläsningar och folkfester avlöste varandra,  det var jättespännande.

Jag var också med på berättarfest på Österlen, Det var invigningstal av författaren Susanna Alakoski, interaktivt berättande av museichefen Lena, diktläsning på arabiska av Motaz Dogheim. Vi har lyssnat till olika berättelser från flera personer och jag berättade om min första tid i Sverige.

Lena Alebo hjälpte mig mycket att träffa mer svenska personer och prata med dem och  introducerade mig till arbetslivet i Sverige.

Jag var med museipedagog Veronica Jeppsson på Yxornas Häll i Simrislund, Det har handlat om bronsåldern  och hällristningar, samt workshop med barn och gjorde kransar innan midsommardagen .

Jag har arbetat i butiken lite och butikspersonal Rosa Eriksson hjälpte mig att lära ord om varor i butiken, och jag fick en bästa vän som heter Monica Johansson arbetar som assistent i butiken.

Omsider jobbade också med antikvarie Ulrika Wallebom, hon är jättesnäll och human, vi var på Garverimuseet och hjälpte dem att städa och fixa, och jag hjälpte henne i magasin för att flytta saker och städa.

Jag har åkt till Archæomusica i Ystad med Ulrika Wallebom och Håkan Ohlsson, en utställning handlar om äldsta musikhistorien, hur musiken lät - från stenåldern och Pompeji till medeltiden.

Sista aktivitet ska jag deltaga i är Arkivens dag och ska berätta om min resa till Sverige.

Det har varit en spännande tid, alla arbetskamrater firade på min födelsedag och också när jag fick uppehållstillstånd

Jag har tränat i sex månader och det var bästa tiden för mig i Sverige.

/Rima Shikha, praktikant