Vandringarna utgick från skolan i Hammenhög där vi inte hann
mer än ett par meter utanför skolans område innan det var dags för vårt första stopp.
I Hammenhög har det funnits en del möllor men det finns inte många spår av dem
idag, men står man på skolans parkering och tittar söderut kan man se ett litet
vitt garage vid en av gårdarna som en gång i tiden var just en mölla vilken som
istället för att rivas byggdes om till ett garage. Vänder man sig sedan om och
tittar på hörnet mot Ystadvägen så ser man vad som troligast var byns första
speceriaffär som öppnade i början av 1900-talet. Här kunde man enda fram till
mina skoldagar smita över på rasten och handla godis hos ”Esperssons” som det
hette då. Idag är det ett bostadshus men man kan fortfarande se lastbryggan som
användes när affären var igång.
Därefter svängde vi till höger och rörde vi oss neråt i byn.
Vi stannade vid skolmuséet för att se var barnen gick i skolan för 100 år
sedan. På andra sidan om nuvarande skolgården så ligger det gamla fånghuset.
Detta hus blev senare bageri efter att tingshuset byggdes och byn fick ett häkte
där. Tingshuset i sin tur ser än idag ut som det gjorde för ett sekel sedan när
det byggdes.
Nästa stopp var ”Hammenhögs gästis” som det finns mängder av
historier att berätta om. Allt ifrån berömda gäster som t.ex. Greta Garbo (för
den yngre generationen som inte vet vem det var låter Stellan Skarsgård mer
bekant) till historier om olycklig kärlek. Bredvid gästis låg det en biograf.
När den revs återanvändes teglet till husbygge och dessa hus står än kvar idag.
Tyvärr ser man inte tegelstenarna idag då husen numera är putsade. Vänder man
sig om så ser man den gamla klockargården och där intill ligger en av byns
äldsta byggnader.
Vi stannade till utanför den nya kyrkogården för att se hur
den slutligen kom att se ut. Carl Ekenstam (dåvarande länsträdgårdsmästare) som
låg bakom kyrkogårdens utseende gjorde en liten miss med första ritningen och
fick börja om från början.
Vi stannade framför Hammenhög nr.6 eller som vi under min
barndom sa ”Gammelgåra”. Där hittar man inte bara ett bostadshus utan därbakom
ligger också Lantbruksmuseet. Vandringen fortsatte några meter och nästa stopp
blev vid ”Tulpanen”. Inte för att se på den moderna byggnad som ligger där idag
utan för att visa var det förr låg bostadshus och berätta om ett par av
personerna som bodde i dem.
Torget såg väldigt annorlunda ut för 100 år sen men några av
husen som låg där ligger kvar än idag. I N.H. Nilsson huset (var man idag kan
lyssna på konserter i garaget) fanns det en bilfirma. Nilssons ättlingar har
fortfarande bilfirma och verkstad i Hammenhög. I ett av de andra husen vid
torget bodde A. Jeppson som var snickare och även tillverkade likkistor. Dennes
söner fortsatte i samma bana, en blev möbelhandlare medan den andra blev
begravningsentreprenör. Jeppsons möbler finns fortfarande kvar på torget även
om det sedan 2012 har nya ägare men det har fortfarande kvar samma namn. Det
låg parti och minutaffär i ett av husen vid torget, M.L. Idbohrn. Här såldes
allt från specerier till cement. På äldre dagar har i detta hus funnits en bank
och sen även en advokatbyrå. Lite längre ner på gatan i hörnet mot Skolgatan
ligger vad som var en av kommunens modernaste klädaffärer. Här kunde man bl.a.
beskåda det senaste modet från Paris. På Skolgatan låg det även köttaffär,
mjölkaffär och café. I slutet på gatan kommer man fram till gamla
Lantbruksskolan som idag är vandrarhem. När byggnaden som till en början var en
folkhögskola skulle byggas var det stridigheter om var denna skola skulle
ligga, i Hammenhög eller Borrby. Man kan ju nästan säga att historien upprepar
sig när det kommer till dagens skola.
Vi tog oss vidare ner på gamla järnvägen och gick en liten
bit innan vi svängde av och gick förbi telefonstationen och upp till magasinet
för att förklara varför det är byggt som det är. Vidare följde vi järnvägens där
den en gång gick fram till platsen där Hammenhögs station låg. På vår väg
tillbaka till skolan passerade vi även byns äldsta hus med hyreslägenheter som
än idag används.
Då vi inte hade mer än 1,5h på oss och barnen hade mängder
av frågor och berättelser hann vi inte gå ner om idrottsplatsen, badet och
flisen. Men kanske har jag möjlighet att få berätta om dessa vid ett annat
tillfälle.
Veronica Jeppsson
Hammenhögstös
Pedagog på Österlens museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar