Att samla

De senaste månaderna har jag suttit i många och långa diskussioner och talat om att samla. Vad är det och varför samlar man? Är det för att man är ett museum som insamlar och bevarar föremål, företeelser och berättelser från en svunnen tid eller är man en privatperson som älskar att samla på saker? Kanske samlar man för att komplettera en samling av specifika föremål. I början av samlandet samlar man ofta urskiljningslöst, man vet ännu inte hur ens samling ska se ut, man vill ha ett grundmaterial att jobba med. Då handlar det gärna om kvantitet istället för kvalitet. Men ju längre tid man samlar så utkristalliserar sig urvalet som det viktigaste när det handlar om samlande och samlingen. Vid varje val så väljer man ju nämligen bort andra föremål. Det gäller alltså att vara säker på vad man inte vill samla på. När blir en samling komplett? Kanske någon gång för den som vet precis vad han eller hon är ute efter och” jakten” är viktig. Lika triumfatorisk som man blir när man finner objektet i fråga, lika besviken blir man kanske över att letandet är slut. För vad återstår? Att samla på något annat, kanske. Det problemet lär inte drabba museet där samlingarna knappast aldrig blir kompletta och där nya insamlingsfält ständigt öppnar sig. Här handlar det istället om att se behoven, luckorna, vad kommer att betyda något i framtiden för kommande generationer – att ligga steget före men samtidigt analysera den tid som gått. En spännande utmaning! Oline Sörensen, som just nu arbetar med insamlingspolicyn på Österlens museum


Vi har många sådana här i samlingarna på Österlens museum




Men väldigt få sådana här (över huvud taget alla typer av föremål med sladd)