Lite tankar om årets insatser i projekt Se och vårda

Genom ett avtal med länsstyrelsen i Skåne län fick Österlens museum i år i uppdrag att vårda fornlämningar i Simrishamns kommun mot ett årligt bidrag från länsstyrelsen. I år lades vårdinsatserna på åtta fornlämningar; fyra i Gladsax socken (gånggriften Ekenäs, gravhögar och en stensättning på Munkabacken och en ruin efter ett stenhus vid borgen Gladsaxehus), en i Östra Tommarps socken (gånggriften Tågarpsdösen), en i Östra Nöbbelövs socken (hällristningar Bragestenarna), en i Rörums socken (dös i Vik) och en i Simrishamn (hällristningar Stenkilsristningen). Fornlämningarna avspeglar fyra olika tidsperioder (sten-, brons- och järnålder samt medeltid), fyra olika vårdbehov och dessutom olika lägen i landskapet. Som projektledare för projekt Se och vårda på Österlens museum är det mycket tillfredsställande att konstatera att årets vårdinsatser nu är genomförda.

Men vad är projekt Se och vårda egentligen? I projektet står fornminnesvården i landskapet i fokus. Projektets syfte är att vårda och tillgängliggöra fornlämningar på Österlen, att upprätta långsiktiga skötselplaner samt att inventera och underhålla informationsskyltar.

Som nybliven projektledare för Se och vårda har det varit synnerligen intressant och stimulerande att få möjligheten att komma ut i landskapet och upptäcka ”nya” kulturmiljöer och fornlämningar. Trots att jag är från Österlen var det faktiskt en del av fornlämningarna som jag inte kände till och inte tidigare hade upplevt. Fornlämningsmiljöerna i Gladsaxområdet var jag bekant med sedan de arkeologiska undersökningarna vid Gladsaxehus, och Bragestenarna har jag besökt ett flertal gånger tidigare. Eftersom jag är uppväxt i Östra Tommarp var jag självfallet även bekant med Tågarpsdösen och Märta Strömbergs undersökning år 1970.

Däremot var Stenkilsristningen och den fantastiska kulturmiljön kring hällen obekant. Hällristningarna, och den med mossa och lav beklädda hällen, gjorde ett stort intryck på mig. Nästa år kommer stora vård- och tillgänglighetsinsatser att läggas på Stenkilsristningen och fornlämnings- och kulturmiljön i området. Men mer om detta nästa år!

En annan fornlämning som jag inte kände till tidigare är dösen i Nyhemsområdet i Vik. Redan i maj gjordes en omfattande vårdinsats på dösen och högen den ligger i. På högen växte en stor mängd träd och buskar som dolde dösen, och som höll på att förstöra den. Under ledning av den tidigare projektledaren Ann-Louise Svensson röjde och sågade personal från Österlens museum med öm hand fram dösen igen, och slutligen framträdde den i all sin prakt.

I oktober återkom vi till dösen för att röja buskar och det meterhöga gräset med grästrimmer. Nu är även denna fornlämning välvårdad, åtminstone fram till våren då nästa års vårdinsatser på Österlens fornlämningar är inplanerade!

Lars Jönsson
www.osterlenarkeologi.se

 

Dösen i Vik före och efter vårdinsatserna år 2012