Jag och museipedagogen
Veronica har precis varit på en fantastisk och lärorik resa till England.
Syftet med resan var att få lära sig mer förbindelsen mellan de Storbritanniska
öarna och Skandinavien under bronsåldern. Vårt mål var också att få lära oss
mer om deras museipedagogiska program och hur de använder digitala lösningar i
deras utställningar.
Vår resa började med en
utflykt till Dover och Isle of Thanet i Kent. Vi mötte upp med Magaret och
Marion från The Isle of Thanet Archaeological Society i Dover. Vi tog en kopp
kaffe medan vi väntade på Peter Clark, som skulle visa oss bronsåldersskeppet
på Dover Museum. Peter Clark var med på utgrävningarna av skeppet samt var
ansvarig för att skapa en replika av skeppet. När han dök upp gick vi
gemensamt till museet. Han visade oss skeppet och berättade den fantastiska
historien bakom utgrävningarna, eftersom det var en exploateringsgrävning hade
man kort tid på sig att få upp skeppet och man kunde inte gräva ut hela. Man
var även tvungen att dela på skeppet för att få upp det och sedan för att
enklare konservera föremålet. Han berättade även projektet med att skapa en
replika. Den första replikan man gjorde var också under tid och man var
tvungen att ta genvägar för att få det färdigt, dvs man använde sig av moderna
metoder för att få det klart. När väl skeppet skulle sjösättas så sjönk det,
mitt framför världspressen och allas ögon var på Peter. De bestämde att de
skulle göra ett andra försök, men då skulle man enbart gå efter arkeologisk
data. De gjorde alltså exakt så som man hade gjort på bronsåldern och använt
samma slags material och inga genvägar. Denna replikan var framgångsrik och
man kunde ro över Engelska Kanalen med den. Vi diskuterade även om vi i
framtiden kunde göra ett projekt tillsammans och 3D-scanna replikan med Humlab
på Lunds universitet. Man vet om att Doverskeppet har varit ute till havs,
eftersom man funnit havsbottensand i materialet. Men om den har varit så
långväga som upp till Skandinavien kan man fortfarande inte säga, men med tanke
på hur tekniken går framåt... Så vem vet inom en snar framtid kanske vi vet
vart skeppet har seglat och vart träet har avhyvlats.
Efter Doverskeppet tog
vi farväl till Peter och fortsatte färden till the Isle of Thanet med Magaret
och Marion. Vi åt lunch på en pub i Sandwich, en stad med medeltida anor. Efter
lunchen fortsatte färden till Cliffend Farm där man har grävt ut
bronsåldershögar. Man har gjort isotopstudier på skeletten funna i dessa högar
och troligtvis så kommer nästan hälften av de döda från Skandinavien. Eftersom
det numera är bebyggelse på platsen så var där inte mycket att se, förutom fina
hus. Vi fortsatte sedan längs med kusten och tog några otroligt vackra kort av
vyerna där. Vi fick även reda på att vid Cliffend Farm är den kustlinjen idag
som någorlunda ser ut som under bronsåldern. Kustlinjen på Isle of Thanet har
genom tiderna eroderat och finns det några bevis på handelsplatser eller
hamnar, så ligger dessa under vatten.
När dagen började gå mot
sitt slut, så åkte vi till det sista stoppet som var föreningens klubblokal.
Där visade Magaret och Marion deras bibliotek och vi fick en massa material att
ta med oss hem att läsa. Vi fick även reda på att kontakterna mellan Isle of
Thanet och Skandinavien troligtvis sträcker sig längre tillbaks i tiden än till
bronsåldern. Man har funnit en flintyxa på plasten och en flintexpert har gjort
utlåtandet att det är en flintyxa av Skandinavisk typ. Denna flintyxa är från
den senare delen av bondestenåldern! Fullmatade med all ny information tog sig
sedan väldigt trötta antikvarien och museipedagogen bussen tillbaks till
London, lyckliga över att ha blivit så väl bemötta och omhändertagna av dessa
underbara människor.
På söndagen tog vi tåget
ut till Carshalton Beeches för att träffa vår vapenhandlare hos hans mamma.
Dave Chapman bor egentligen i Wales och gör bronsreplikor av bland annat
förhistoriska vapen. Han håller även kurser i hur man gjuter bronsvapen, enligt
bronsåldersteknik. Vårt mål var att beställa kopior för vår kommande
utställning BronsTech, men när vi väl var där fick Veronica en hel del idéer
hur man kan använda det i museipedagogiken. Bland annat kunde hon ta med ut en
avsatsyxa ut på hällarna och visa att de passar perfekt i inbuktningen av en
hällristning. Hon kan även visa alla de olika användningsområdena man använde
en avsatsyxa till. Man hade sin yxa i ett läderfodral som man kunde fästa i
bältet. Man har funnit sådana bevarade fodral på Irland. Vi pratade en hel del
och kom fram till att han hade otroligt mycket värdefull information att dela
med sig om hur man använde dessa vapen och redskap under bronsåldern, som vi
kan använda både i utställningen och i pedagogiken. Veronica var eld och lågor.
Hon ville så hemskt gärna åka på en av hans utbildningarna i bronsgjutning uppe
i de walesiska bergen. Efter vårt möte med Dave åkte vi hem för att förbereda
oss inför mötet med British Museum dagen därpå. Men mer om det i bloggen nästa
vecka.
Fortsättning följer...
Jeanette Gimmerstam
Digital antikvarie
Österlens museum
