Långsamhetens lov – eller?

Som fd arkeolog är jag ganska van att ha det långa perspektivet för ögonen. Saker får ta den tid det tar, det gäller att skynda långsamt, och ”vad gör det om hundra år” är begrepp som dyker upp allt som oftast när man reflekterar kring det man gör.
 

De museala konjunkturerna präglas av plötsliga, stora projektbidrag, digitaliseringsryck och omtwittrade sjösättanden av sökbara föremålsdatabaser på nätet varvat med uppblossande debatter om vad man egentligen ska ha museisamlingar till, skulle de inte kunna säljas av och varför finns vi egentligen till och för vem. På ett sätt är det en ganska ängslig bransch, museibranschen. Man har ofta en känsla av att ligga ett steg efter.

Då gäller det att hålla en någorlunda rak kurs mellan vågorna och tänka på det långa perspektivet. Själv har jag på mitt jobb sedan fyra år tillbaka ansvar för museisamlingarna, som hos oss omfattar 230 000 föremål, vad vi vet. Det är stundtals en hisnande tanke att det nu snart är hundra år sedan dessa föremål började samlas ihop av en då nybildad hembygdsförening på Österlen. Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne firar 100-årsjubileum nästa år. Och det är fortfarande de som äger dessa samlingar, som vi på Österlens museum är satta att förvalta.

För hundra år sedan var ambitionerna höga, mina föregångare arbetade i kölvattnet av otroligt välbesökta och djuplodande hembygdskurser, som anordnades i Simrishamn redan 1909. Folk gick man ur huse och besökte talrika utställningar, utfärder och föreläsningar om hembygden. Snacka om demokratiprojekt! Det skulle dagens kulturutredare ha gillat.

Insamlandet under seklet som gått har präglats av många olika personers olika strävanden, intressen och ambitioner. Miljontals arbetstimmar, analyser och tankemödor har lagts ner. Föregångarnas olika personligheter har gjort avtryck i samlingarna. Auktionsinrop, arkeologiska utgrävningar, testamenten och givmilda gåvor har bidragit till att samlingarna har vuxit och breddats. Projekt och upprop kring samlingarna har startats och avslutats. Utställningar av dem har roat, fascinerat och problematiserat. Inte sällan dyker samma idéer upp med några decenniers mellanrum.

I linje med att ha det långa perspektivet som utgångspunkt gäller det att inte bli för otålig när man arbetar med denna koloss till samling. Den har funnits länge och den kommer att finnas länge till, långt efter vår egen livstid.

Men för att museisamlingarna ska finnas kvar i framtiden krävs att man tar ömsint hand om dem. Därför arbetar jag, sakta men säkert, för att vi en dag ska få ett ordentligt museimagasin värt namnet. Trägen vinner!

 /Ulrika Wallebom, antikvarie och samlingsansvarig

"Gränslöst" på Arkivens dag den 14 november

Så har det då åter varit dags för en Arkivens- och Släktforskningens dag på Österlens museum! Lördagen den 14 november gick evenemanget av stapeln, för 18:e året i rad, och det på en fin höstdag. Arkivens dag har sedan 1998 arrangerats i Sverige som ett nationellt arrangemang för att väcka intresse för mångfalden i arkiven, arkivens verksamhet och för att värna om demokrati och det fria ordet! Temat för årets arrangemang var ”Gränslöst”, en spännande infallsvinkel i dagens samhälle och alltgenom vår historia. Knappa hundratalet besökare lyssnade, trivdes och skrattade denna dag och arrangörerna var på det hela stora mycket nöjda! Tanken bakom temat för dagen lyder:

Gränslöshet har ett intressant och ibland komplicerat förhållande till gränser och begränsningar. Gränslöshet kan inspirera och entusiasmera men också skapa oro och behov av avgränsning och struktur. Gränslöshet och gränser kan utläsas och förstås i handlingar och dokument som finns bevarade i våra arkivsamlingar. Gränser och gränslöshet genom tiderna väcker nyfikenhet och ökad förståelse idag. Källorna till vår lokalhistoria berör oss alla!

I våra arkiv finns handlingar som vittnar om vår historia, lagrad på pergament, papper och datafiler, allt från statliga beslut till människors liv, minnen och tankar. På Arkivens dag erbjuds allmänheten titta in bakom kulisserna, låta sig imponeras och fascineras av spännande dokument, ta del av lärorika utställningar och intressanta föredrag. Bakom Arkivens dag står SASS ”Svenska arkiv i samverkan för synlighet”, som består av landets arkivorganisationer och Arkivens dag är ett samarbete mellan arkivens samtliga sektorer och omfattar alla typer av arkivinstitutioner över hela landet. Arkivsektorn strävar efter att kunskapen om att arkiven är samhällets minne både för en förfluten tid och för en framtid skall öka. Det är gratis att besöka och forska i de svenska arkiven, alla har tillgång oavsett medborgarskap. I stort sett allt är också öppet för forskning. Detta är en viktig medborgerlig rättighet som arkiven vill betona under Arkivens dag!

 

Österlens Släkt- och Folklivsforskareförenings ordförande Magnus Lindskog inledde föreläsningsserien med att förena modern teknik med traditionell släktforskning under rubriken ”DNA – Gränslös släktforskning”. Föredraget lockade och trollband en stor publik.

 

”Om vad finns var och varför? Orientering i arkivlandskapet.” talade Anna Ketola från Skånes Arkivförbund, ett föredrag där vi fick veta mer om vilka olika typer av arkiv det finns.

Kommunarkivarie Oline Sörensen talade om ”Gränser och gränslöshet i kommunarkivet”, och avslöjade där mer om vad som egentligen finns i Simrishamns kommunarkiv.

Ulrika Wallebom, Österlens museum samt Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, höll anförandet ”Vem behöver en hembygdsförening?

 - om "100 år av gränslös fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne", och berättade där om vilka det egentligen är som använder sig av arkivet som finns på Österlens museum.

Eva Kempff, vice ordförande i Skånes hembygdsförbund, talade om ”Gränslöst – begränsad. Ett landskap bjuder på ett myller av dolda budskap. Vi gör en tidsresa till medeltiden, till 1100-talet, och tittar lite närmare på en skulpterad dopfunt.” där vi fick veta mer om hur föremål också är ett slags arkiv.

Museichefen på Österlens museum, Lena Alebo, avhandlade det ofta omdiskuterade begreppet Österlen i föredraget ”Österlenbegreppet, var går gränsen egentligen?” Alebo presenterade begreppet Österlen från dess första omnämnande vid 1900-talets början och framåt till våra dagar. Medan ett antal lokala dignitärer stridit om dess gränsdragningar, har en allmänt accepterad och vidmakthållen definition av Österlen sprungit fram, nämligen den om Österlen som en geografiskt avgränsad plats bestående av tidigare Järrestad, Ingelstad och Albo härader. Gränsdragningen är viktig för många och marknadsförs starkt, försök till utvidgningar av den yttersta gränsen är en konstant. Samtidigt, menar Alebo, är framtiden för regionen gränslös såtillvida att gränsöverskridande samarbeten är nödvändiga, exempelvis det mellan ”Österlen” och Ystadsregionen.

Maja-Lena Larsson, doktorand i historia, pratade om österleningarnas emigration till Bornholm under 1800-talets andra hälft, ett relativt bortglömt forskningsområde. Kontakterna mellan Österlen och den danska ön i öster har länge funnits, men att hela 6,3 % av Bornholms befolkning var svenskfödd år 1901, eller att ett område på ön kallades ”Ny Sverrig”, vet få. Bornholmarna behövde, efter deras svinn på grund av emigrationen till Amerika, både svensk arbetskraft och unga män i giftasålder.

Gränslösheten blev ett faktum!

Maja-Lena Erlandsdotter Larsson