Oscar II

Oscar II (1872-1907)

Oscar föddes den 21 januari 1829 på Stockholms slott. Han var yngre bror till Carl (XV) och skulle egentligen aldrig ha blivit kung, om inte hans bror dog utan söner. Istället utbildade han sig till sjöofficer och tog officersexamen i juli 1845. Under en resa genom Tyskland 1856, träffade han prinsessan Sofia av Nassau. De förlovade sig och vigdes redan den 6 juni 1857. Paret hann fira 50-årig bröllopsdag innan kungen dog den 8 december 1907.

Oscars och Sofias fyra söner blev alla gamla (till skillnad från hans syskon). Kronprinsen Gustav blev 92 år, Oscar (hertig av Gotland, greve av Wisborg) blev 94 år, prins Carl (hertig av Västergötland) blev 90 år och prins Eugen (hertig av Närke och flitig besökare på Österlen, där han målade tavlor) blev 82 år gammal. Dessutom sägs Oscar ha fått flertalet utomäktenskapliga barn.

Unionen med Norge försvagades under Oscars regering för att slutligen 1905 helt upphöra. Den 7 juni 1905 blev Norge självständig stat med egen kung. Myntet ovan är en tvåkrona som präglades till kungens 25-årsjubileum på Sveriges och Norges troner 1897.

//Ulf Danell
Arkivantikvarie, numismatiker
Österlens Museum

Praoelev vid Kiviksgraven

Så har det hänt igen! Ännu en gång har jag fått chansen att vara med och ”praoa” på en arkeologisk utgrävning för en dag – denna gång på en spännande utgrävning intill Kiviksgraven. En mer spännande plats får man leta efter, när man ska sätta spaden i jorden som arkeolog. Fast numera kan jag knappast kalla mig arkeolog längre, det börjar faktiskt bli åtta år sedan jag senast jobbade professionellt i branschen. Och det märktes minsann i fredags, när jag redan efter någon timmes grävande mödosamt rätade på ryggen och undrade om jag inte kunde få låna ett par knäskydd trots allt. Dessutom märkte jag att jag på den oerfarnes sätt grävde långsamt som en snigel och vände och vred på varenda sten jag hittade. Man vill ju inte kasta bort något viktigt fynd!

Men jag är tacksam för att Lars Jönsson på Österlenarkeologi tog emot mig som praoelev på sin utgrävning i Kivik. Vädret var härligt, påhälsande skator och ekorrar förgyllde min dag och minsann, dessutom hittade jag en hel del fina flintor i schaktet. Lars har tillsammans med några kollegor nu grävt på denna plats under en veckas tid, och gjort många fynd från sten- och bronsålder. Det man undersöker är en större boplats med fornlämningsnummer Södra Mellby, RAÄ 65:1. Anledningen till undersökningen är att man vill bygga hus på platsen, och det som nu genomförs är en arkeologisk utredning, för att se hur omfattande lämningarna är under mark, och för att få en bild av boplatsens utformning och datering. Allt för att kunna planera inför en eventuell slutundersökning.

Boplatsen som undersöks är ovanligt stor, den sträcker sig ända in under Kiviksgravens gravröse i sydöst och in i den nuvarande bebyggelsen nordväst därom, ända bort till Kiviks skola. Det är ju extra spännande, eftersom det finns kopplingar till själva Kiviksgraven och dess förhistoria. En plats som onekligen är helt unik under bronsåldern och även under sen stenålder. Undersökningen kan i förlängningen ge många nya ledtrådar till hur området kring denna gigantiska gravplats såg ut under förhistorien. Hittills har bland annat ett stort antal eldhärdar hittats invid den gamla strandvallen, som gick här under förhistorisk tid.

Nu återstår att invänta resultaten från undersökningen, som just avslutas i skrivande stund. Fynd ska analyseras, kolprover ska dateras, och sedan har vi ytterligare en liten pusselbit till det spännande pusslet kring Kiviksgraven och dess fantasieggande historia. Samtidigt har hällristningsforskare just hittat nya ristningar inne i Kiviksgravens gravkammare. Det ger onekligen en känsla av att vara i den arkeologiska forskningens centrum just nu! Tack Lars, för att jag fick vara arkeolog för en dag!

Ulrika Wallebom
Antikvarie och f. d. arkeolog

Interiör från en typsik arbetsbod på en arkeologisk utgrävning. Foto: Ulrika Wallebom