PETROGLYFISKT - en virtuell upplevelse kring hällristningar

Nu är utställningsarbetet i full gång inför sluttampen av projektet Virtuella hällar. Invigningen av utställningen ”PETROGLYFISKT- en virtuell upplevelse kring hällristningar” kommer att hållas den 10:e maj. Ulf Bertilsson från Svenskt hällristningsforskningsarkiv inviger utställningen klockan 13. Förutom själva utställningen, som är en upplevelse i sig, kommer vi även att ha reseledare som guidar besökarna tillbaks till bronsåldern och det vardagliga livet för en hällristare. Åke Egevad kommer att slå på den stora trumman och en dansare kommer att tolka själva musiken. Det kommer även att bli direktsändning från Dansarens häll, där Ann-Louise Svensson från Asmiroca kulturupplevelser kommer att vara tillgänglig för att rapportera och svara på frågor angående de sydostskånska hällristningarna. Eftersom själva utställningen är ett möte mellan ny teknik och forntida hällristningar har vi även valt att bjuda på så kallad fusionmat. Det vill säga att bronsåldern möter nutid i vår härliga bronsålderspizza som finns i två varianter, en vegetarisk och en med kött.

Man får självklart också ta del av vår utställning som bjuder på nya tekniska lösningar att presentera arkeologiskt material och kunskap. Man få bland annat en ny möjlighet att betrakta våra fynd från Österlen i 3D på en surfplatta. Här kan man snurra på föremålen och zooma in och ut. Den möjligheten har man ju inte med de riktiga föremålen från bronsåldern. Originalfynden från Österlen, ur egna samlingar och inlån från Lunds universitets historiska museum och Ystads museer, ligger i montrar.

När man sedan är redo för att färdas tillbaks i tiden och delta i olika bronsåldersritualer kliver man in i det första rummet.
Var kommer vi ifrån? Tack vare digitalteknik och så kallad "motion capture" dras åskådaren med i en virtuell tidsresa där hällristningar från Sveriges mest berömda bronsåldersgrav, "Nordens pyramid" väcks till liv. I det mörka rummet projiceras mystiska fågelliknande gestalter på väggen. De gamla lurarna ljuder enträget, plötsligt gör sig figurerna loss från gravhällen och börjar dansa. En av figurerna är vit - det är du som besökare. Med egna rörelser kan du nu delta i en rituell procession och hjälpa till att föra den döde till den andra sidan. Väljer du att göra samma rörelser som övriga processionsdeltagare blir du röd och smälter in i processionen.
"Kiviksgraven - virtuella kroppar i rituell procession" är ett virtuellt konstspel producerat under ledning av fil.dr Magali Ljungar-Chapelon och ett experiment inom konstnärlig forskning och digital gestaltning. Syftet är att engagera ubliken som aktör/åskådare i en intim, rituell och sinnlig upplevelse och göra besökarna till medtolkare av det förflutna. Konstspelet är utvecklat av en flervetenskaplig produktionsgrupp från Institutionen för designvetenskaper, Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet, Neues Interactiv/apphaus Sweden och Craze Music Productions i samarbete med Asmiroca kulturarvsupplevelser och Linnéuniversitetet. Ljudbilden baserar sig på orginalinstrument från bronsåldern och är framtagen av musikarkeolog Cajsa S Lund.

I Kaos och kosmos-rummet får man uppleva en del av bronsålderns komplexa mytologi. Solsagan och akrobaterna som presenteras med hjälp av animationer och projektionsteknik . Stationen är utvecklad av företagen Ixagon och Thisisdetta i Malmö. Här kan man som besökare välja att bara iaktta eller delta. Det finns en gymnastikmatta i rummet som inbjuder besökaren prova på akrobatiken som visas i projektionen - om man vågar. Vi hoppas att dessa två upplevelser skapar en kunskapshunger hos besökaren som förhoppningsvis nu är sugen på att lära sig mer om bronsåldern och hällristningarna på Österlen.

Vi har därför producerat en egen nutida kunskapsmosse, där man kan fördjupa sig i olika teman som berör bronsåldern och sätter Österlen inte bara i ett globalt sammanhang men även ett nutida. Kunskapsmossen är en pekskärm som är utvecklad av företaget Flatfrog. Vi är det enda museet i välden (än så länge) som använder oss av denna teknik. För att kunna förmedla något på denna pekskärm måste man dock ha en mjukvara, precis som i en dator, och det har företaget Touchtech i Göteborg hjälpt oss med.

Efter denna station hoppas vi nu att besökaren har fått en känsla för hur det kan ha varit att vara hällristare på Österlen under bronsåldern och att man då är i skapande sinnestillstånd. För bakom skogen döljer sig en häll som blickar ut över havet och där man digitalt kan få rita sina egna hällristningar. Den digitala pennan är utvecklad av företaget Anoto i Lund och mjukvaran som står bakom projektionen på hällen står Pennvision från Norrköping för. Det är lite som magi med dessa pennor och hällen, då det man ritar inte fastnar på hällen framför en utan bara i den virtuella världen.

Efter besök vid all stationerna hoppas vi nu att besökaren har fått en mersmak för hällristningarna och själv vill ut i landskapet och besöka dem. Vi har också skrivit en egen reseguide till bronsålderns Österlen, med en blandning av fakta och fiktion. Den fiktiva delen vill ge känsla och förståelse för hur det egentligen hade varit om man hade kunnat ta en tidsmaskin tillbaks till bronsåldern och gjort ett riktigt besök under denna tid. Det hade troligtvis varit en stor kulturchock. Därför hoppas vi att med reseguiden kunna förklara likheter och skillnader mellan vår kultur idag på Österlen och den som rådde för ca 3000 år sen.

Jeanette Gimmerstam

Projektledare Petroglyfiskt

Österlens museum

Adolf Fredrik (1751-1771)

Adolf Fredrik föddes på slottet Gottorp den 4 maj 1710 i grevskapet Holstein-Gottorp i norra Tyskland. Föräldrarna var Kristian August av Holstein-Gottorp och Albertina Fredrika av Baden-Durlach. Efter Hatt-partiets krig mot Ryssland 1741-1743, utsågs Adolf Fredrik, som var morbror till den blivande ryska tsarinnan Katarina II (den stora) till svensk tronföljare. Fredrik I hade ju inga legitima barn med Ulrica Eleonora. Adolf Fredrik tillhörde huset Oldenburg, som under senmedeltiden suttit på Sveriges tron (Christian I-Christian II). Den 26 november 1751 kröntes han till svensk kung i Stockholm.

Den 18 augusti 1744 hade han gift sig med Lovisa Ulrica av Preussen, som var syster med Fredrik den store. Adolf Fredrik och hans gemål var i ständig konflikt med regeringen och hattpartiet. De försökte sig på en revolution 1756 för att få större makt, men detta misslyckades och ledde bara till att deras makt minskade ytterligare. Två av deras söner, Gustaf (III), och Carl (XIII) blev sedemera kungar. Adolf Fredrik dog av ett slaganfall den 12 februari 1771 efter ett intag av surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling, champagnevin och hetvägg (semla doppad i varm mjölk).

Den här riksdalern gavs ut 1770 i en upplaga av 143352 stycken. Valören motsvarade också 3 daler silvermynt, som därför också angavs på myntet. Vikten var som tidigare 29,25 gram och diametern 41 mm. Under serafimerordens kedja står myntmästarens initialer, Albrekt Lindberg.

//Ulf Danell

Österlens Museum

Bränn skiten? Om att gallra bland museiföremål

Den förskräckande titeln ”bränn skiten?” har jag helt fräckt lånat från Skånes Arkivförbunds nyligen hållna seminarium om riskerna med historielöshet och betydelsen av våra arkiv. Frågan gäller i lika hög grad våra svenska museisamlingar. Med jämna mellanrum möts vi museitjänstemän av frågan från en oförstående allmänhet vad man egentligen ska ha museisamlingarna till. De ses av vissa som ett problem snarare än en tillgång, och man undrar varför vi inte kan gallra, bränna, lämna tillbaka, gräva ner, sälja eller sluta ta emot föremål. Man skulle ju kunna spara massor av tid, plats och pengar på så sätt.  

Jag var häromveckan med på en temadag i Klippan som anordnades av Skånes hembygdsförbund som berörde de här brännbara frågorna. I en överfull lokal i Åby museum trängdes musei- och hembygdsföreningsfolk för att höra ett par föremålsantikvarier från Kulturen i Lund berätta om sina erfarenheter kring gallring, röjning och till och med försäljning av museiföremål. Framför allt handlade det om hur man vågar tacka nej, när man som museum eller bygdeförening blir erbjuden att ta emot både det ena och det andra av givmilda donatorer.

Åby museum i Klippan - platsen för seminariet om insamling och gallring av museiföremål

Erfarenheterna från Kulturen gör gällande att man bör satsa på att ”gallra vid källan” – istället för att senare ställas inför problemet om gallring i befintliga samlingar. För visst är det en erfarenhet som många delar, att det finns föremål i samlingarna som aldrig borde ha hamnat där. För att lättare kunna motivera sina val om vad man ska ta emot, rekommenderar de varmt att varje museum och förening kommer överens om och sätter samman en skriftlig insamlings- och gallringspolicy.

Genant nog har vi ännu ingen sådan på Österlens museum. Och visst finns det finns det nog ett och annat föremål i våra magasin som kanske egentligen inte borde finnas där.  Det mesta av de föremål som finns i våra samlingar finns dock där av en anledning. Med hjälp av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, som äger samlingarna, har vi samlat in föremål från hela Österlen i närmare 100 år. De täcker in en stor del av Österlens forntid, dess textila skatter, fisket, den vidsträckta sjöfarten, jordbruket, de gamla hantverken och näringarna. Det finns föremål från när och fjärran, från gods och enkla hem, från män, kvinnor och barn som levt på Österlen. De är skänkta och tacksamt emottagna av oss.   

Ett större problem är att de flesta av föremålen i våra samlingar är från 1950-talet och äldre. Modern tid och nutid är väldigt dåligt representerad. Detta är något vi måste ta på allvar om vi inte vill att 1900-talet ska bli ett svart hål i vår lokala historiebok. Dessutom behövs det för att kunna locka vår egen och kommande generationer till museet. Vad sägs om lite 90-talsnostalgi till exempel?

Gallring, insamlingspolicy och nutidsdokumentation är ämnen vi kommer att jobba mycket med under sommaren och hösten. Håll utkik efter kommande bloggar i ämnet!

/Ulrika Wallebom, antikvarie